Hoppfullt

Så var den glada julen slut och vi har fått ett nytt år. Som alltid när ett år går mot sitt slut så är det på sin plats att summera vad 2009 hade att bjuda på. 2009 var året då USA fick sin första svarta president och den svenska bilindustrin kom allt närmre det sista dödsrycket. Helena Jonsson visade storform i spåret och Sverige missade VM-slutspel. Marlena Ernman sjöng hem segern i den svenska melodifestivalen men hamnade långt efter Sagopojken från grannlandet i väster i Eurovisionfinalen. Båda våra prinsessor förlovade sig och Sverige fick under ett halvår vara ordförande i EU. Den stora klimatkonferensen i Köpenhamn misslyckas totalt och Sveriges riksdag beslutade att avskaffa den allmänna värnplikten. Världen började prata svininfluensa och vi svenskar jagade vaccin. Dessvärre vann AIK SM-guld och Zlatan gör stor succé i Barca. Michael Jackson checkar in och Göta Kanal 3 blir årets juldagspremiärfilm.

Även 2009 kom alltså att bli ett händelserikt år. För egen del har jag hunnit bli 30 år men säkert inte särskilt mycket klokare. Trots att jag trodde och räknade med en och annan sänkning i hcp så visade min bristfälliga träning resultat, det vill säga övning ger färdighet och jag börjar sakta klättra uppåt på hcp-stegen. Inte bra. Vi köpte en ny bil på initiativ av Uffe och fick en ny kökslampa, en PH50, på initiativ av mig. Uffe byggde kvarterets vackraste trädäck och han blev lagom till jul utsedd till världens bäste make då han överraskade mig big time och gick och köpte en fantastiskt fin flowerpot till sin fru.

Nu ser jag fram emot ett nytt år med nya möjligheter. Jag tror 2010 kommer bli ett lika händelserikt år som 2009 varit. Jag gillar när det blir nytt år. Det betyder att vi får vända blad och börja på ett nytt kapitel och det är sällan fel.

TACK för du funnits vid min sida under 2009, hÃ¥llit min hand när jag varit rädd, torkat en tÃ¥r frÃ¥n min kind, gett mig en bamsekram, dansat en dans i neon, skrattat tillsammans med mig, kommit med uppmuntrande ord och gjort sÃ¥ att livet varit gott att leva – TACK för att du finns!

KRAM
Sara