Hoppfullt

Så var den glada julen slut och vi har fått ett nytt år. Som alltid när ett år går mot sitt slut så är det på sin plats att summera vad 2009 hade att bjuda på. 2009 var året då USA fick sin första svarta president och den svenska bilindustrin kom allt närmre det sista dödsrycket. Helena Jonsson visade storform i spåret och Sverige missade VM-slutspel. Marlena Ernman sjöng hem segern i den svenska melodifestivalen men hamnade långt efter Sagopojken från grannlandet i väster i Eurovisionfinalen. Båda våra prinsessor förlovade sig och Sverige fick under ett halvår vara ordförande i EU. Den stora klimatkonferensen i Köpenhamn misslyckas totalt och Sveriges riksdag beslutade att avskaffa den allmänna värnplikten. Världen började prata svininfluensa och vi svenskar jagade vaccin. Dessvärre vann AIK SM-guld och Zlatan gör stor succé i Barca. Michael Jackson checkar in och Göta Kanal 3 blir årets juldagspremiärfilm.

Även 2009 kom alltså att bli ett händelserikt år. För egen del har jag hunnit bli 30 år men säkert inte särskilt mycket klokare. Trots att jag trodde och räknade med en och annan sänkning i hcp så visade min bristfälliga träning resultat, det vill säga övning ger färdighet och jag börjar sakta klättra uppåt på hcp-stegen. Inte bra. Vi köpte en ny bil på initiativ av Uffe och fick en ny kökslampa, en PH50, på initiativ av mig. Uffe byggde kvarterets vackraste trädäck och han blev lagom till jul utsedd till världens bäste make då han överraskade mig big time och gick och köpte en fantastiskt fin flowerpot till sin fru.

Nu ser jag fram emot ett nytt år med nya möjligheter. Jag tror 2010 kommer bli ett lika händelserikt år som 2009 varit. Jag gillar när det blir nytt år. Det betyder att vi får vända blad och börja på ett nytt kapitel och det är sällan fel.

TACK för du funnits vid min sida under 2009, hÃ¥llit min hand när jag varit rädd, torkat en tÃ¥r frÃ¥n min kind, gett mig en bamsekram, dansat en dans i neon, skrattat tillsammans med mig, kommit med uppmuntrande ord och gjort sÃ¥ att livet varit gott att leva – TACK för att du finns!

KRAM
Sara

Då var man vaccinerad och lite öm i armen. Känns som ett bra beslut och det var en mycket intressant afton igår. Första stället vi åkte till blev vi upplysta om att vaccinet var slut och körde vidare till festsalen på SSS. Så mycket till fest var det inte utan istället en enda lång väntan. Det kändes nästan lite som vi befann oss i ett katastroftillstånd. Alla fick inte vaccin utan fick vända hem och väl inne i festsalen, där själva vacinationen ägde rum fanns sex, sju bås med sköterskor som på löpande band stack oss i armen. Inget kallprat utan bara ett stick och sedan dags för nästa person i kön. Lite som på film fast ändå inte.

Idag är det kallt och vackert ute. Jag gillar när luften blir torrare och kylan biter i kinderna, dÃ¥ visar fröken vinter upp sig frÃ¥n sin bästa sida. PÃ¥ klubben hÃ¥ller vi nu pÃ¥ och fakturerar vÃ¥ra medlemmar. Intensivt och enformigt jobb men med en massa lön för mödan. Längtan efter julledighet är stor och vi njuter av fika med pepparkaka och julmust. En och annan julsÃ¥ng hörs frÃ¥n restaurangen och människor man möter tenderar att le lite extra sÃ¥ här ett par veckor innan jul. Jag gillar julen. Det är mysigt att samlas och umgÃ¥s med nära och kära, köpa julklappar och baka lussebullar. I Ã¥r ska vi ha gran hemma. Det har jag sagt i flera Ã¥r och Uffe har svarat, ”jaha, ok” men när vi kommit till december sÃ¥ har jag backat men nu har vi julgransfot och julgranspynt sÃ¥ i Ã¥r blir det minsann en liten gran. Ingen Ben Rangel eller Gwen Rangel utan en vacker och tät liten kungsgran…gäller bara att hitta den perfekta granen…

Igår var det stora TV-kvällen med Bonden och Persbrandt. Bönderna börjar så sakta hitta sin fru och Persbrandt och Co hjälper oskyldigt dömda. Sämre kan man ha det en onsdag kväll. Ikväll ska dammsugaren bjuda upp till dans frågan är bara vem i hushållet som får första dansen?

Ha en skön dag!
Kram
Sara

Först ett förlåt för att jag varit katastrofalt dålig på att uppdatera min blogg. Igen. Det handlar inte om att det inte händer saker och ting i mitt liv så att jag inte har något att blogga om. Tvärtom. Det händer en massa saker. Både bra och mindre bra.

I helgen sÃ¥g jag det absolut sista avsnittet av ”Svenska hjärtan”. Det känns lite vemodigt men till min stora glädje blev det ett happy ending. Jag älskar lyckliga slut! Det är sÃ¥ mycket roligare att fÃ¥ ta del av lycka än olycka. Glädje är roligare än sorg och skratt smäller högre än tÃ¥rar. SÃ¥ klart. En mycket klok man sa en gÃ¥ng att lycka inte är en tillfällighet, det är en färdighet och han har rätt. Ibland är det dock svÃ¥rt att vara lycklig, ibland uppstÃ¥r situationer som gör att olyckan tar överhand, men det är oftast bara tillfälligt.

Kanske är det som det stÃ¥r pÃ¥ den gamla vävtavlan hos mormor; ”Lär dig livet stora gÃ¥ta, älska, glömma och förlÃ¥ta”. Mormor brukar vara en klok kvinna sÃ¥ kanske är sÃ¥ det är…vi fÃ¥r väl se…

Jag tänker skingra mina tankar pÃ¥ jobb och annat denna söndag kväll genom att fly verkligheten en stund och stiga in i Tyra Banks ”Top model”.

Ha en skön söndagkväll!

KRAM
Sara

Tisdag och hösten visar upp sig från sin allra vackraste sida. Strålande sol, lite vind och träden är som allra vackrast just nu. Just nu vill jag inte sitta inne och jobba. Jag vill vara ute i den friska luften och insupa den härliga höstluften men istället är jag fast på mitt kontor med en filt runt benen då det blåser kallt från fönstret.

Golfsäsongen börjar lida mot sitt slut och det mina vänner är alldeles, alldeles lovely. Nu väntar en tid med papper och administration istället för människor och trevligt bemötande. Så här års är man inte piggelin om man jobbar i branschen. Man är trött. Trött på människor. Så idag när en medlem kommer in och letar efter sitt paraply och blir alldeles till sig när han finner det och vill berätta hela historien om hur han blev ägare till paraplyet 1960 känner jag att jag inte ger honom den uppmärksamhet kan kanske förtjänade. Det är ett tydligt tecken på att det är dags att gå i ide.

Jag har nog sagt det hundra gÃ¥nger tidigare men det tÃ¥l att upprepas. Att jobba pÃ¥ golfklubb är inget jobb, det är en livsstil. Jag har jobbat sex Ã¥r pÃ¥ klubben och allt som oftast tycker jag att det är ett roligt och varierande jobb men ibland tryter motivationen och tankar pÃ¥ att söka nya utmaningar i livet kommer upp. Men sen är den stora frÃ¥gan, vad vill du göra istället?, väldigt svÃ¥r att besvara. Jag vet faktiskt inte vad jag vill göra. Men det är väl knappast nÃ¥gon brÃ¥dska dÃ¥ jag har ca 35 Ã¥r kvar till pensionen. Visst är livet härligt…:-)

Ha det bra!

Kram
Sara

På sista tiden har mina inlägg mest varit flams och trams, skratt och glädje men idag tänkte jag vara lite mer allvarlig. Ni vet som bekant att livet inte alltid kan vara en fest. Ibland måste det vara riktigt grått och trist.

Ni som känner mig väl vet att jag är en känslomänniska av stora mått. Jag går ofta på känsla och känner väldigt mycket. Vår sorg har givetvis gjort att känslorna blivit svårare att kontrollera och har även gjort att topparna blivit högre och dalarna djupare. Jag har hela tiden trott och tänkt att tiden läker alla sår. Att sorgen skulle bli lättre med tiden. Det är dock inte riktigt sant. Sorgen blir inte lättare, den blir annorlunda.

Vi är säkert flera som tänkt att livet blir lättare ju äldre man blir. När man är 15 år tycker man att livet är jävligt och man brottas med de jobbiga tonåren. Så här vid 30 kan jag känna att det är tur att man inte vet vad som väntar runt hörnet när man är 15. Livet blir sannerligen inte lättre med tiden, det blir annorlunda. Problemen blir annorlunda samtidigt som möjligheterna blir större. Det är genom att leva som vi lär. Det är genom våra erfarenheter som vi växer och utvecklas. Ibland tycker vi att livet leker och allt är underbart men ibland är livet jävligt grymt och orättvist.

Jag är inte bra pÃ¥ att ha trÃ¥kigt. Jag är mycket bättre pÃ¥ att ha roligt. Jag vill inte att vardagen ska vara grÃ¥ utan jag vill se och uppleva den i ett rosa skimmer. Jag gillar rosa sÃ¥ mycket mer än grÃ¥tt. GrÃ¥tt är trist men rosa är alldeles, alldeles underbart…

När vardagen blir alltför grÃ¥ är det lätt att vilja fly. Försvinna iväg och slippa alla mÃ¥sten och krav. LÃ¥ta hjärtat styra och skita i hjärnan men det löser inga problem pÃ¥ sikt, tyvärr. IgÃ¥r sa jag till Uffe, i ett svagt ögonblick, att vi kanske skulle flytta. Flytta frÃ¥n stan, börja om nÃ¥gon annanstans där ingen vet vilka vi är eller känner till vÃ¥r sorg. Vilken lättnad det skulle vara, för en kort, kort stund. Det blir dock vardag i den nya staden ocksÃ¥ och sin livsryggsäck bär man med sig även om man flyttar sÃ¥ det löser ju inga problem egentligen. Men i ett svagt ögonblick uppenbarar sig ett ljust rosa skimmer framför ögonen men om jag blundar en gÃ¥ng och öppnar ögonen sÃ¥ är det Ã¥terigen grÃ¥tt…

Idag har jag haft löne- och utvecklingssamtal med mina chefer. Tycker alltid att sådana samtal är lite jobbiga. Det är jobbigt när man ska sätta ett pris på sig själv. Hur mycket är jag värd? Ja, frågar du min mamma säger hon att jag är oväderlig men det finns säkert dem som inte tycker att jag är värd mer än en påse skit. Jag inbillar mig att vi tjejer, generellt sett, har svårare för att tala om vad vi är bra på, att vi är bra och duktiga. Ni killar tar för er och säger att ni är helt fantastiska medans vi tjejer lite försynt säger att vi gör så gott vi kan. Nej, tjejer vi får minsann bli bättre på att ta för oss, kavla upp ärmarna och vässa våra armbågar för vi tjejer är bra, riktigt bra!

Tror jag fÃ¥r gÃ¥ hem och öva lite framför spegeln ikväll…”jag är bra, jag är bra, jag är bra”…

Ikväll blir det bio och ”flickan som lekte med elden”.

Kram
Sara

Barn. Dessa smÃ¥ ljuvliga varelser. Just nu är det väldigt mÃ¥nga prinsar och prinsessor i mitt liv. Kompisar som fÃ¥r barn stup i kvarten, vänner som berättar den glada nyheten att de ska bli föräldrar, magar och vagnar pÃ¥ stan och som grädde pÃ¥ moset ringde jag idag till Johanna pÃ¥ den resebyrÃ¥ där vi bokat vÃ¥r resa till Mallorca. För ett par veckor sedan ringde jag Johanna för att vi ville boka en bil under semestern och hon lovande att hjälpa till. Men jag Johanna Ã¥terkom inte som vi bestämde sÃ¥ jag ringde till henne idag bara för att pÃ¥minna henne om vÃ¥r bilbokning. Stackars tjej blev helt förtvivlad och bad om ursäkt flera gÃ¥nger men jag försäkrade om att det inte var nÃ¥gra problem alls. Sen kom det. ”Jag har varit hemma en del dÃ¥ vi ska ha barn om ett par veckor och den lille rackaren vill inte vända sig rätt”. Barn, barn, barn…Det är egentligen ganska naturligt med tanke pÃ¥ att vi nu är mitt i ”skaffa barn Ã¥ldern” men det gÃ¥r inte att komma ifrÃ¥n att vi som inga barn har känner oss utanför. Jag vet inte hur det är att bara fÃ¥ sova tre timmar i stöten, ständigt vara pÃ¥ sin vakt, lyssna efter andetag, byta blöja, vara mammaledig, sitta i telefonkö till Försäkringskassan för att föräldrapenningen inte stämmer. Jag vet däremot hur det är att köpa barnkläder till andras barn, vara lektant och se stolta föräldrar komma gÃ¥ende i den nya vagnen med sin prins eller prinsessa. Kära vänner, man kan bli bitter för mindre. Men som i mycket annat här i livet sÃ¥ har man ett val. Jag har valt att inte vara bitter men visst fan har jag dÃ¥liga dagar, skitdagar där jag tycker att livet är grymt och världen är orättvis men jag har även dagar när jag njuter av att ha en skön sovmorgon, slippa en massa gnäll, göra vad jag vill utan att behöva ta hänsyn. Mitt och Uffes livspussel är lite lättare att lägga än kärnfamiljens.

När man inte har några barn väljer man, vilket i min värld är helt naturligt, ibland att umgås med vänner utan barn. Det skapas en gemenskap bland oss som inte har barn. Vårt liv handlar om andra saker än just barn. Jag inser och förstår att har man barn så kretsar mycket i livet kring just barn. Vi som lever utan barn kan aldrig förstå och inse hur det är att få barn lika lite som människor med barn kan förstå känslan av att inte ha barn.

Livet blir sällan som man tänkt och det är en viktig lärdom. För oss kommer det säkert en tid med blöjbyten, sömnlösa nätter, mysiga stunder och mammaledighet men inte nu. Det är bara att acceptera. Jag tror ändå att min bästa tid är nu och det hoppas jag även att jag tycker om imorgon eller i övermorgon. Jag är en tjej som tror, hoppas och längtar. Jag tror att vår tid kommer och jag tycker att min bästa tid är just nu, just idag, den här fredagen den 26 juni.

Kram
Sara

En legend är död. The king of pop har lämnat en hel värld i tÃ¥rar, ja eller kanske inte riktigt. Tydligen var han ett musikaliskt geni men själv har jag aldrig varit nÃ¥got stort fan. SÃ¥ nÃ¥gra tÃ¥rar har inte rullat ner för mina kinder men det är alltid sorgligt när en alldeles för ung människa gÃ¥r bort. En person sa i morse att ”han gjorde världen lyckligare men sig själv olycklig”. Helt sant. SÃ¥ kanske var det en befrielse att han fick dö även om det var alldeles, alldeles för tidigt. Som alltid är en känd person gÃ¥r bort blir det en massa nostalgi. Skivförsäljningen kommer säkert stiga och alla kommer prata om hur bra och duktig han var. I morse pÃ¥ nyheterna i TV4 sa reportern följande: ”Michael Jackson slog igenom redan som femÃ¥ring och har levt ett liv fyllt med skandaler och skriverier. PÃ¥ senare Ã¥r har mycket kring Jackson handlat om plastikoperationer och misstankar om sexuellt utnyttjande av barn, men det är som lÃ¥tskriver, dansare och artist som vi kommer minnas The king of pop”. Ja, det fÃ¥r vi väl ändÃ¥ hoppas…

Fredag och full fart mot helgen. Imorgon bär det av till Halmstad tillsammans med girlsen för att spela golf och ha kul tillsammans. Vädret verkar vara med oss den här helgen och det tackar vi ödmjukast för. Det innebär även att jag inte behöver skaffa mig ett nytt paraply och kan lägga mina slantar pÃ¥ annat kul. Blev nyss bjuden pÃ¥ en kul fest i september – TACKAR! Alltid kul med lite glitter och glam. En vecka kvar sedan är det lördag i drygt tre veckor.

Imorgon natt Ã¥ker världens bästa syster pÃ¥ kryssning i Medelhavet…kommer sakna henne nÃ¥got fruktansvärt men jag vet att hon kommer ha det fantastiskt! Jag ska fÃ¥ den stora äran att ta hand om deras hem och växter men jag tror nog att jag ska fixa det…:-)

Önskar er en skön helg!

Kram
Sara

Sommar, sommar, sommar. Äntligen är den här. Sitter på ett olidligt varmt kontor och längtar efter att tiden ska gå. Att torsdag ska bli fredag och helg. Idag har jag retat mig på en massa saker. Skitsaker egentligen men det är irriterande i alla fall. Som till exempel:
- Vi vet att den dÃ¥liga ventilationen pÃ¥ jobbet blir bättre om ytterdörren är stängd ändÃ¥ möts jag varje morgon av att den stÃ¥r pÃ¥ vid gavel…Vi mÃ¥ste vädra heter det tydligen. Hur svÃ¥rt kan det vara egentligen?
- Fick åka tillbaka till optikern och hämta ut nya linser då jag fått ett måndagsex. Där glömde jag mobilen.
- Fick pÃ¥ nÃ¥der äta lunch när jag ville…HallÃ¥ who are the boss? You madame för f..n.
- Har en ny mobil med touchscreen, trevlig iofs, men jag vill inte ha en massa grejer pÃ¥ första sidan, som klocka, bilder och annat skit. Det vill dock telefonen och jag fÃ¥r inte bort dem…
- Juha, den äcklige och vidrige finnen som dräpte en familj i Ã…msele för en massa Ã¥r sedan, hade fÃ¥tt sitt straff tidsbestämt efter en massa diskussioner. Han hade bara nÃ¥got Ã¥r kvar pÃ¥ kÃ¥ken innan han skulle slippa skaka galler. Han skulle tydligen vara en helt ny människa som sÃ¥g fram emot ett nytt liv utan brott. Under en permission i midsommar slog han ihjäl sin flickvän. Jag blir sÃ¥ jävla trött! Fattar de inte att han är precis samma person som han var när han slog ihjäl en hel familj. Juhas handling i midsommar kan göra det svÃ¥rt för andra fÃ¥ngar att fÃ¥ tidsbestämda straff, stÃ¥r det i tidningen. Det är väl det enda positiva i den här historien…

Det var lite om de saker som jag retat mig pÃ¥ under dagen…sÃ¥ till nÃ¥got positivt – en vecka kvar sedan är det semester! Jag längtar sÃ¥ sjukt mycket!!! DÃ¥ blir det lördag hela vecka i TRE veckor!!!

Det händer alltsÃ¥ inte bara skitsaker i mitt liv. Jag lever ett rikt liv med massor av söta vänner och en underbar familj! SÃ¥ jag är nöjd, mycket nöjd till och med! Det är bara just idag som skitsakerna blev fler än go bitarna…:-)

Må väl!

Kram
Sara

Igår bestämde jag mig för att ta mig ut i löparspåret. Efter ett alldeles för långt träningsuppehåll och på tok för många påsar Malacosnören tyckte jag att en runda runt sjön kunde vara på sin plats. Jag ringde min kära syster för att höra om hon ville hänga med och söta syster var inte sen att anta erbjudandet. Jag tror dock inte att hon förväntat sig att behöva dra runt på en elefant. Vilken jävla runda. Efter 200 meter insåg jag att jag inte borde ätit så nära inpå min löptur. Fick håll direkt. Eftersom jag är en ganska social prick så ville jag givetvis småprata med syster under tiden vi sprang vilket innebar att jag flåsade som en sexgalning mellan stegen samtidigt som jag försökte forma orden till meningar.

Min syster är ingen tjockis. Hon är rent av en riktig tunnis. En vältränad tunnis som pÃ¥ lätta steg fick dra runt pÃ¥ sin flÃ¥sande och otränade syrra. Flera gÃ¥nger sa hon ”ta det lugnt syrran, vi kan springa lite saktare”. SÃ¥ fan heller…Istället slet jag som ett djur för att hÃ¥lla jämna steg men var hela tiden nÃ¥got steg efter. Ett tag trodde jag att jag skulle falla ihop men jag bet istället ihop och efter 28 minuter var de drygt 4,5 kilometerna avklarade. Jag vet att tiden suger men det fÃ¥r bli en bisak i sammanhaget. Jag tog mig i alla fall runt och jag gick inte en enda gÃ¥ng. Det hade nog varit ganska komiskt att bevittna detta lopp frÃ¥n sidan…Liten tunn tjej med ett lätt löpsteg följt av en snörälskande tjej med taskigt flÃ¥s pÃ¥ stumma ben.

I efterhand kanske man kan tycka att det var ett misslyckat drag att ta med syrran men det tycker inte jag. Varför? Jo, av den enkla anledningen att jag ska aldrig någonsin förnedra mig på detta sätt inför min söta syster igen. Nästa gång vi möts i löpspåret så ska jag ge henne en match, en riktig match!

Dags för hemgång!

Ha en skön kväll!