Hoppfullt

Efter en ganska medioker invigning och start på de olympiska spelen i Vancouver sitter vi helt plötsligt med två OS-guld runt halsen. Vi och vi kanske är en överdrift men visst känns det som att medlajerna tillhör oss hängivna svenskar som sitter och vräker choklad, chips och ostbågar i soffan? Naturligtvis är det Kallas och Ferrys medaljer men vi vill ju så gärna vara med på ett hörn. Ha en liten del av kakan även om vi vet att det knappast är du och jag som tränat som en tok i spåret och på gymmet, som offrat en fest eller som undvikit kontakt med omvärlden för rädslan över att få några ovälkomna baciller. Nej, vi har bara suttit i soffan och hejat samtidigt som handsvetten ökat i takt med antal averkade kilometer och skjutstationer.

Så här i bistra vintertider då det känns motigt och tungt att gå upp när klockan ringer kan ett olympiskt spel vara rena räddningen mot depression och trötthet. Ingen sol i världen lyser starkare än skenet från en olympisk medalj. Vi får uppleva magiska ögonblick på bästa sändningstid och hela Sverige solar sig i glansen av charmtrollet och glappkäften. Vi gläds även en smula över att våra grannar i väst har det lite tungt även om vi sällan eller aldrig vill erkänna det. För visst är det lite kul att varken Northug eller Björndalen fått stå på pallen och känna segerns sötma? Jo, lite kul är det allt!

I OS-tider bli vi alla sportfånar och experter. Vi tycker och känner en väldans massa. Förhoppningarna ligger i luften och vi ser fram emot nya tävlingar och nya medaljer. Det som slår mig är hur lite som faktiskt skiljer mellan succé och fiasko. En bom, ett felskär eller ett missat mål. Sverige har börjat de olympiska spelen i Vancouver på ett alldeles strålande sätt och jag är övertygat om att vi kommer att få höra den svenska nationalsången fler gånger under de kommande veckorna. Jag vet också att jag kommer att vara lika sjukt stolt då som jag är nu för visst är det nåt visst med idrott? Idrotten engagerar och berör oss alla och jag fullkomligt älskar det!

Kram
Sara

Äntligen som Fylking skulle sagt. Äntligen i dubbel bemärkelse säger jag. Äntligen är det Ã¥ter igen dags att engagera oss, hissa och dissa lÃ¥tar och artister i Ã¥rets upplaga av Melodifestivalen. I Ã¥r har festivalen inte fÃ¥tt sÃ¥ mycket fokus i media och inte heller i mitt liv ska erkännas. Äntligen är det ocksÃ¥ dags för OS i Vancouver, nÃ¥got vi längtat efter i fyra Ã¥r. Det är fyra Ã¥r sedan succén i Turin och jag är sjukt laddad inför detta OS. OS-bibeln är införskaffad och ganska snart inser jag att jag har planerat extremt dÃ¥ligt under dessa veckor dÃ¥ spelen pÃ¥gÃ¥r. MÃ¥nga intressanta tävlingar krockar med inbokade händelser i kalendern men jag ska nog hitta luckorna och vi har redan börjat kartlägga vilka ishockeymatcher som är värda att se trots den sena timmen och sömnbrist som det kommer att innebära. Men vinter-OS inträffar som sagt bara vart fjärde Ã¥r sÃ¥ det gäller att prioritera. För mig är höjdpunkterna utan tvekan skidskyttet och efter gÃ¥rdagen är jag väldigt besviken och förbryllad. Jag är besviken över sändningen frÃ¥n Whistler och framför allt grafiken. Gick fan inte att se tider och siffror nÃ¥got som även kanon kommentatorerna UlfbÃ¥ge och Grenemark noterade. Producenten borde fÃ¥ sparken dÃ¥ uppföljningen i spÃ¥ret var rörig och det var minst sagt svÃ¥rt att hänga med i svängarna. Inga mellantider och toppÃ¥karna kunde nästan obemärkt passera skjutvallen. Vi TV-tittare fick rapporter i efterhand och det blir sällan bra. Jag är även väldigt förbryllad över svenskornas Ã¥kning…frÃ¥nsett Anna-Maria Nilsson verkar det som att ACO och Helena stod still i snön. Det mest märkliga är att de bÃ¥da tyckte att det kändes bra. Fullt hus pÃ¥ Helena och en blygsam 12:e plats…46 sekunder bakom Kuzmina som tog guld trots en bom…det är nÃ¥got som inte stämmer. UlfbÃ¥ge ville hela tiden glida in pÃ¥ dopningspÃ¥ret med Grenemark gick inte i fällan utan sa att han var mycket imponerad. Jag tycker att det luktar prestationshöjande lÃ¥ng väg men hoppas innerligt att jag har fel. NÃ¥gon hästflabbande spanjack vill vi inte uppleva en gÃ¥ng till…Det tog fullständigt knäcken pÃ¥ den gode Elof men faktum kvarstÃ¥r att bÃ¥de Helena och ACO var LÃ…NGT efter sÃ¥ Wolfgang har nog inte sovit mycket i natt utan analyserat sönder och samman loppen i Whistler…nu ska vi inte deppa ihop utan faktiskt komma ihÃ¥g det var inte pÃ¥ sprinten Helena skulle jaga guld.

Jag har stora förhoppningar om att vi kommer få några av de svenska skidskyttarna på pallen och hoppas att Ulfbåge och Grenemark är precis lika laddade som de var igår när det är dags för nya tävlingar ikväll. De var i högform och om Pichler hittar svar i sin analys så tror jag OS i Vancouver kan bli en riktigt trevlig historia.

Hur gick det i då i Sandviken? Ja, favoriterna fick direkt biljett till Globen och är extra glad för Johnsons skull som slipper stanna till i Örebro och andra chansen. Hur ont det än gör i mitt schlagerhjärta stavades nog hans förra fiasko CAROLA. I övrigt tyckte jag att Herr Moraeus och hans spelmän var charmiga och förhoppningsvis kommer till Globen, att Eric Saade har ett konstigt efternamn, att Meltzer har sjukt smala ben och att Måns sköter sig riktigt bra. Med andra ord, allt är som vanligt när det är Melodifestivalsveckor!

Ikväll hejjar jag på Ferry och hoppas på riktigt bra glid under skidorna!

Kram
Sara

Idag fick Växjö besök av ljuvliga solen som lyst med sin frÃ¥nvaro. Allt blir genast mycket enklare när Fru sol tittar fram. Helt plötsligt känns Fröken vÃ¥r lite tillgängligare och inte sÃ¥ väldans lÃ¥ngt borta. IgÃ¥r fick jag riktiga värkänslor när jag sprang pÃ¥ ett par alldeles, alldeles underbara ärtgröna ballerinaskor. Kan tyckas banalt och materialistiskt men det bjuder jag pÃ¥. Jag vÃ¥gar nämligen pÃ¥stÃ¥ att det i de flesta fall bor Ã¥tminstone en person i varje hushÃ¥ll som känner igen känslan av att bli toklycklig över ett par skor. Jag kan tycka att det är ganska befriande att en sÃ¥dan sak som ett par skor gör mig lycklig. Det behövs med andra ord inte mer. Det behövs inga miljonvinster eller fred pÃ¥ gjorden för att mitt hjärta ska göra glädjehopp utan ett par ärtgröna skor duger gott…

SÃ¥ var det äntligen jul och det ska givetvis firas. Vi ska för första gÃ¥ngen fira i Växjö hemma hos bästa syster och hennes Karl. Mamma och pappa är givetvis pÃ¥ plats och just nu lagas revben, rödbetssallad och janssons frestelse. Som vanligt är det alltid en smula stressigt dagarna innan jul och i Ã¥r var inget undantag. Jag fick i mÃ¥ndags en idé om att städa garderoben. Sortera och slänga det som inte använts pÃ¥ ett antal Ã¥r. Det är alltid lite smärtsamt när man blir medveten om dÃ¥liga och ogenomtänkta kläd- och skoköp men samtidigt är det en befrielse att fÃ¥ ordning och reda i sin garderob. Principen ”slänga ett plagg varje gÃ¥ng man köper ett nytt”…tillämpas inte pÃ¥ Krusbärsvägen…

När man sorterar och rensar hemma brukar det innebära ett besök till tippen. Ett besök till tippen innebär en klump i magen för min del. Jag avskyr att Ã¥ka till tippen och skulle aldrig Ã¥ka dit pÃ¥ egen hand. I tisdags packade vi bilen full och körde till den plats i Växjö som har den i särklass otrevligaste personalen. PÃ¥ flera skyltar stÃ¥r det sÃ¥ här: ”är du osäker pÃ¥ nÃ¥got, frÃ¥ga gärna oss”…det mÃ¥ste vara en skylt skriven av en person som drömmer om hur det ska vara och vill att det ska vara när man besöker Växjö sopstation för i verkligheten ser det väldigt annorlunda ut…Jag som inte är begÃ¥vad med en fantastisk sorteringskompetens känner mig helt vilse bland alla orangeklädda gubbar och blÃ¥a containrar. Jag är livrädd att nÃ¥gonting ska bli fel och bestämmer mig därför under mitt besök att frÃ¥ga en gubbe som ligger med näsan nere bland brännbart material. Jag frÃ¥gar vänligt och med ett leende, ”ursäkta mig, men vart ska jag slänga det här?” Han brummar och vägrar lyfta pÃ¥ huvudet men gör det tillslut motvilligt och jag gÃ¥r livrädd därifrÃ¥n mot mjukplasten. Det som slÃ¥r mig när jag sätter mig i bilen för att vänta pÃ¥ att Uffe ska slänga det sista är att det ser minsann ut som om alla som springer mellan mjukplast, brännbart och gips är lika rädda som jag. Alla vet vad som händer om de slänger fel och ingen vÃ¥gar titta upp. Jag säger som Sverker Olofsson, ”ska det vara sÃ¥?”. Svaret är givet…Självklart inte! Nej, skicka tippengubbarna pÃ¥ charmkurs och gör tippen till ett trevligt tillhÃ¥ll istället för ett ställe man fruktar att Ã¥ka till!

Önskar dig en riktigt God Jul och mys massor tillsammans med familjen!

Julkramar
Sara

Så var det snart dags att fira jul. Klappar ska handlas, skinkan ska kokas och granen ska kläs. För första gången har Uffe och jag skaffat gran. Jag har, som ni vet, länge önskat mig en gran men i år blev det ett faktum. För mig var det viktigt att få tag på en fin gran, en vacker och tät gran, den bästa granen. Utanför Citygross i Växjö säljs granar, både fina och fula. Jag ropade i lördags till mig granförsäljaren och förklarade för honom att vi var intresserade av en gran, den bästa och finaste han hade. Mina ögon fastnade på en liten tät kungsgran och snabbt som ögat bestämde vi oss för den, till Uffes stora glädje men jag var själv mycket tveksam då jag kanske tyckte att det gick lite för snabbt. Det blev dock den granen och redan samma afton tog vi in den och jag klädde den med vackra glasspiror och sjungande änglar. Den är så vacker att jag blir nästa tårögd. Jag skojar inte. Den är något alldeles, alldeles extra. Så kära vänner, nu förstår jag precis hur ni nyblivna föräldrar känner er när ni säger att ni kan sitta och titta i flera timmar på ert lilla underverk. Det kan jag också göra. På min gran ty den är alldeles, alldeles underbar!

Ta hand om er i kylan!
Kram

Jag gillar överraskingar. Det är kul att bli överraskad. Igår överraskade Uffe mig, big time! Jag är, som de flesta av er vet, en väldigt nyfiken tös. Jag är så pass nyfiken att jag inte tvekar att tjuvöppna en julklapp när ingen ser och sedan slå in den igen. Det händer även att jag läser slutet av en bok för att jag inte kan hålla mig. Ja, ni fattar. Så när Uffe för en tid sedan sa att jag skulle bestämma en helg som kunde passa för en överraskning höll jag på att spricka av nyfikenhet. Jag sa att helgen den 3-4 oktober var ledig och vi bestämde att det skulle få bli överraskningshelgen.

Jag hade alltsÃ¥ ingen aning om vad som skulle ske. Jag bestämde mig tidigt för att inte ha sÃ¥ stora förväntningar oavsett om det skulle vara en fika pÃ¥ Öhrs lantkafé eller en weekendresa till Paris. Jag frÃ¥gade säkert 100 gÃ¥nger pÃ¥ fredagkvällen om han inte kunde säga vart vi skulle eller i alla fall ge mig en ledtrÃ¥d eller tvÃ¥ men han teg som muren. När vi igÃ¥r satte oss i bilen och körde mot Ljungby började gissningarna, Göteborg? Helsingborg?…Efter ca tvÃ¥ timmar körde vi in i ett regnigt Helsingborg och jag var själaglad. Jag älskar Helsingborg! Dock dyker det ganska snart upp ett orosmoln pÃ¥ min rosa himmel när Uffe säger att vi ska se Helsingborg – Gefle…Nä, vad fan…tänker jag och visar även pÃ¥ mitt ansiktsuttryck att jag inte är ett dugg sugen pÃ¥ att stÃ¥ ute i regnet och se den trist fotbollsmatch…Uffe skrattar och jag förstÃ¥r att han blÃ¥st mig, tack och lov. Nej, den här helgen skulle inte innehÃ¥lla trista fotbollsmatcher eller bluesband i nÃ¥gon källarlokal. Den här helgen var tillägnad Sara och hennes intressen…

Boende pÃ¥ Grand hotel, ansiktsbehandling och hÃ¥rbottenmassade pÃ¥ SPA och som grädde pÃ¥ moset schlagerkväll pÃ¥ Wallmans salonger…

Vi tar det från början. Efter att vi checkat in säger Uffe att jag ska vara på SPA kl 12.45 för att få en ansiktsbehandling och hårbottenmassage. Uffe skulle göra en helkroppsmassage. 12.45 sitter vi och dricker grönt te och får en avslappande fotbad iförda rosa morgonrockar. Sara älskar varje sekund. Uffe älskar att se Sara njuta då han själv inte är en typisk SPA-kille. Uffe äger inte ens en blå morgonrock, han äger ingen morgonrock alls eller pyjamas heller för den delen.

Tjejen som utför ansiktsbehandlingen på mig granskar mitt ansikte med lupp och konstaterar att jag är torr. Väldigt torr på sina ställen. Oj, förlåt säger jag. Jag använder dock bra produkter men där plockar jag inga poäng utan den här tjejen är hård och poängterar vikten av att använda rätt produkter och rekommenderar en kräm som både är fuktgivande och döljer rynkor. Rynkor? Ja, med tanke på gråa hår och en del celluliter så inser jag att det är mig hon pratar om. Det är jag som har rynkor. Hur som helst är det en ljuvlig timme som hon bjuder på och avslutande hårbottenmassage är pricken över i:et.

Efter SPA-behandlingarna väntar en runda på stan. Jag går in och ut i butikerna och Uffe följer villigt med. Vi avslutar med en fika och sedan vila på hotellet innan nästa aktivitet. 18.20 kommer taxin och Wallmans salonger tar emot oss med öppna armar. Vi får följa med in i Schlagerpalatset och jag sitter som ett barn på julafton och ler, sjunger med och beundrar talangerna på scenen. Vilken show, vilket drag, vilket ställe! Jag inser att det var här man skulle börjat sin karriär. Det var hos Hasse Wallman man skulle fått in en fot. Säkert skitdåligt betalt men vilken glädje, vilket ös! Hela kvällen andas schlager. Glitter, glam, rosa klänningar och glittriga mickar. Mitt i detta sitter jag som fullkomligt älskar schlager och Uffe som gillar killar som Sven Zetterberg och ZZ Top. Vi vitar med servetter när vår servitris Emma är på scenen och när det är dags för avslutningen, finalen, blåser vi upp ballonger i alla regnbågens färger som vi sedan släpper mot den rosa schlagerhimlen. HELT UNDERBART!

SÃ¥ kära vänner, Uffe ordnade en helg för Sara med schlager i fokus. Han tog pÃ¥ sig en rosa morgonrock, satt och lyssnade i fyra timmar till lÃ¥tar som ”Hero”, ”Evighet”, ”Moving on” och ”Om” i ett stort Schlagerpalats. Han tog glatt emot det röda pärlhalsbandet som tjejen i receptionen pÃ¥ Wallmans delade ut när vi kom och jag tyckte mig se att han till och med sjöng med i ”Diggi-loo diggi-ley”. Han andades och levde schlager hela helgen och det finns bara ett ord för det och det är KÄRLEK!

Uffe, you rock my world!

Kram
Schlagerprinsessan

Nu har det hänt igen. Jag har varit urkass pÃ¥ att uppdatera min blogg…Skämmes ta mig fan som Errold i Robinson skulle ha sagt och jag skäms. Rejält. Men nu är det som det är och jag har som vanligt till försvar att det har varit mycket pÃ¥ tapeten och det stämmer även i detta fall. Det har varit besök pÃ¥ den Gröna ön, jobb och en massa andra aktiviteter som upptagit min tid. Irland var helt fantastiskt! Underbara golfbanor, vänliga människor och trevlig pubkultur.

Efter mina flygturer kom jag att tänka pÃ¥ en av mina absoluta favoritfilmer, Love Actually. Jag fullkomligt älskar den filmen! Särskilt början och slutet av filmen när vi fÃ¥r se möten och avsked pÃ¥ Heathrow Airport. Jag skulle nÃ¥gongÃ¥ng vilja uppleva känslan när dörrarna gÃ¥r upp och du kommer ut med ditt bagage i handen och möts av hurrande och förväntasfulla människor. Ett litet problem är dock att jag mÃ¥ste göra en fenomenalt bra prestation eller Ã¥ka iväg riktigt lÃ¥ngt och sedan komma hem efter en ännu längre tid och mötas av mina nära och kära. Inget av detta finns pÃ¥ min nuvarande agenda sÃ¥ jag fÃ¥r nog snällt drömma ett tag till…

I helgen som gick hade vi gÃ¥rdsfest tillsammans med vÃ¥ra grannar. En del är goda, andra bara finns och gör inte sÃ¥ mycket väsen av sig. Det är alltid kul att se och bevittna en grannfest. Hos oss blev det allsÃ¥ng och en och annan dans pÃ¥ bordet men inga skandaler att tala om. PÃ¥ tal om grannar började jag igÃ¥r kika pÃ¥ första säsongen av TV-serien ”Svenska Hjärtan”. Första avsnittet handlar om den Ã¥rliga kräftskivan hemma hos Elisabet och Torsten. Alla är olyckliga pÃ¥ sitt sätt. En del ensamna andra fattiga. Den tänkta idyllen är bara ett Ã¥ngestfyllt moln som växer sig allt större hos flera av familjerna. En kul sak vara att se Per Moberg spela Börjes tonÃ¥rsson…DÃ¥ inser man att det var ett tag sedan serien sändes…

Den här veckan är fartfylld. Ikväll besök av tvÃ¥ vänliga själar, imorgon 30-Ã¥rsfirande hos Karolina, onsdag middag och mys med Mia, torsdag kommer bästa föräldrarna pÃ¥ besök, fredag mys hos syster, lördag golf och 50-Ã¥rsfirande hos Bobban och söndag ska jag göra sÃ¥ lite som möjligt…

Hoppas du får en skön vecka!

Kram
Sara

Semestern är slut och det är inte längre lördag hela veckan. Har nu jobbat en vecka och det känns faktiskt helt ok. Rutiner är underskattat och när man tänker efter, vem vill egentligen ha lördag hela veckan? För utan vardag sÃ¥ finns ju ingen helg. Den här helgen har varit ganska intensiv och väldigt rolig! Uffe tillbringade lördagen pÃ¥ svensexa medan jag först jobbade mellan 7-16 och sedan tog ett par kliv över häcken för att närvara pÃ¥ grannarnas trädgÃ¥rdsfest. Vilka grannar vi har! VÃ¥gar säga att bättre grannar finns inte. Vi har fÃ¥tt de absolut bästa! Det blev en väldigt kul fest med mÃ¥nga nya ansikten och bekantskaper – härligt! Grannarnas dotter, Lina 25 Ã¥r, och nÃ¥gra av hennes kompisar tyckte att det kunde vara kul att Ã¥ka ner pÃ¥ stan en runda framÃ¥t midnatt. Jag var självklart inte sen att hänga pÃ¥ och tyckte att det var ett lysande förslag. En natt i början av augusti är utbudet av ställen i Växjö där man kan svänga sina lurviga väldigt skralt…Valet föll pÃ¥ Terassen och i sällskap med tre 25-Ã¥ringar gick jag in, betalade 120 kronor i dörren, svepte snabbt ett glas rosé för att 15 minuter senare ursäkta mig och skylla pÃ¥ toaletten men istället blev det ett samtal till Växjö taxi och hemfärd mot Hovshaga. Den ringa Ã¥ldersskillnaden pÃ¥ 5 Ã¥r kändes som 25 Ã¥r och med en klädsel anpassad för trädgÃ¥rdsfest kändes jag mig en smula malplacerad. Nej, Terassen är inget ställe för oss över 30…Istället avslutades kvällen i grannarnas kök med en bullens och en kall…dÃ¥ kändes livet som lördag hela veckan!

Kram
Sara

Semester. Ã…tta bokstäver som tillsammans bildar ett av de mest efterlängtade orden som finns i en arbetares vokabulär. Semester. SÃ¥ mycket förhoppningar och förväntningar. MÃ¥nader av planering, sparande och längtan till den välförtjänta semestern. Jag är själv en person som älskar att ha saker att se framemot, det förgyller min vardag. SÃ¥ självklart har även jag sett framemot Ã¥rets semester som för min del är den längsta jag nÃ¥gonsin haft…tre veckor i rad!

Hur ser då min semester ut? Ja, den är allt annat än lugn och spontan. Nej, det är full fart från dag 1 och planerad in i minsta detalj. Jag vågar påstå att ni är många med mig som tänkt att semestern skulle bli sådär spontan och innehållslös där vädret skulle få avgöra dagens aktivitet och att flera dagar skulle tillbringas i hängmattan med en god bok. Men hur skulle det se ut? Nej, vi måste ju ta vara på vår semester och få ut så mycket som möjligt av den. Här kommer därför ett axplock ur min semesterkalender:
Fredag 3 juli. Första dagen på semestern. Resa till Göteborg, shopping och konsert med blueskungen BB King. 30-årsfest hos bästa Sandra, lite vila i solstolen, tvätt och en promenad
MÃ¥ndag 6 juli. Kändisgolf pÃ¥ Wittsjö GK. Bildade lag med tvÃ¥ medlemmar, Görgen och Leif, och fick med oss ”kändisen” Daniel som tävlar i longest drive. Paul Tilly, Ica Stig, MÃ¥rten Andersson, Hasse Brontén, Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, Anders Ekborg, Anton Körberg, Linus Wahlgren, MÃ¥ns Natanaelsson, Monia Sjöström och Henrik DagÃ¥rd var nÃ¥gra av de kändisar som hittat till hÃ¥lan ute i skogen. Resultatet av dagen/kvällen blev en hel skratt tack vare Mr Brontén, 22 knottbett, en halvtaskig buffé, tröga greener, en regnskur, tvÃ¥ birdies, ett snack med Ica Stig, 34 poäng, flera supersköna golfslag och en mycket trevlig golfrunda tillsammans med Görgen, Leif och Daniel. Jag vägrar säga att det är patetiskt med kändisgolf men jag kan sträcka mig sÃ¥ lÃ¥ngt och erkänna att det är allt annat än glamoröst…Saknade MÃ¥ns och Lasse…
Tisdag 7 juli. Besök i vackra Hällevik hos fina Emma och Maja som hittat hem frÃ¥n Australien. Är hemma i sex veckor innan de packar väskan och Ã¥ker tillbaka…Mycket trevlig och mysig kväll.
Onsdag 8 juli. Familjen Arvidsson och charmtrollet Hugo kom på fika sedan middag tillsammans med Uffes syrra. Najs onsdag!
Torsdag 9 juli. 9 hÃ¥l med daggpatrullen. Skulle varit 18 men ett ösregn kom emellan…Stan med Uffe och en del shopping. PM pÃ¥ kvällen med tjejerna. Lite rosévin och mycket skratt. SÃ¥ härligt, sÃ¥ mysigt, sÃ¥ gott!
Fredag 10 juli. Bästa syster och hennes Kalle kommer på lunch, grillning hos Ola och Susanne på kvällen. Packa väskan inför en vecka på Mallis men först ett stopp i Karlshamn hos bästa föräldrarna och en runda golf på Karlshamns GK
12-19 juli. MALLORCA!

SÃ¥ kära vänner…det där med att ta dagen som den kommer pÃ¥ sin semester är ett koncept som jag inte nappat pÃ¥ i Ã¥r. Men jag klagar inte, tvärtom, hittills har jag njuit i fulla drag av min semester. Jag inser dock att den gÃ¥r fort, rasande fort, men det brukar som bekant tiden göra när man har roligt!

Simma lugnt!

Kram
Sara

Det var länge sen sist och jag ber om ursäkt för min katastrofalt dåliga uppdatering. Till mitt försvar får jag säga att starten på en ny golfsäsong och en 30-årsfest kom emellan. Säsongstarten bjuder inte på mycket nytt och roligt, men 30-årsfesten däremot är ett fantastiskt roligt minne!

Tidigare har det faktum att jag nu är närmre 40 än 20 inte stört mig nämnvärt och jag ska inte säga att det gör det nu heller men nog är 30 Ã¥r en ganska magisk gräns att passera. Det är egentligen först efterÃ¥t som jag börjat fundera att jag nu lämnat de 20 och börjat resan mot de 40…Blir säkert en spännande resa…sÃ¥ länge jag slipper bli kallad dam eller tant…

PÃ¥ valborgsmässoafton blev jag hyllad av 32 nära och kära och det är alltid rörande att inse att man har förmÃ¥nen att ha sÃ¥ mycket kärlek och vänskap i sitt liv. Det var en fantastisk kväll och som alltid är det gästerna som gör festen! De fina i krÃ¥ksÃ¥ngen är att jag ständigt kommer att minnas denna kväll dÃ¥ jag tittar ner pÃ¥ min vänstra handled…för där sitter världens finaste klocka, ler mot mig och säger ”tiden kommer”…

TACK för alla paket och all kärlek som ni gav mig denna afton!

Kram och vi hörs snart igen…