Plötsligt händer det, plötsligt vänder det!
Efter en ganska medioker invigning och start på de olympiska spelen i Vancouver sitter vi helt plötsligt med två OS-guld runt halsen. Vi och vi kanske är en överdrift men visst känns det som att medlajerna tillhör oss hängivna svenskar som sitter och vräker choklad, chips och ostbågar i soffan? Naturligtvis är det Kallas och Ferrys medaljer men vi vill ju så gärna vara med på ett hörn. Ha en liten del av kakan även om vi vet att det knappast är du och jag som tränat som en tok i spåret och på gymmet, som offrat en fest eller som undvikit kontakt med omvärlden för rädslan över att få några ovälkomna baciller. Nej, vi har bara suttit i soffan och hejat samtidigt som handsvetten ökat i takt med antal averkade kilometer och skjutstationer.
Så här i bistra vintertider då det känns motigt och tungt att gå upp när klockan ringer kan ett olympiskt spel vara rena räddningen mot depression och trötthet. Ingen sol i världen lyser starkare än skenet från en olympisk medalj. Vi får uppleva magiska ögonblick på bästa sändningstid och hela Sverige solar sig i glansen av charmtrollet och glappkäften. Vi gläds även en smula över att våra grannar i väst har det lite tungt även om vi sällan eller aldrig vill erkänna det. För visst är det lite kul att varken Northug eller Björndalen fått stå på pallen och känna segerns sötma? Jo, lite kul är det allt!
I OS-tider bli vi alla sportfånar och experter. Vi tycker och känner en väldans massa. Förhoppningarna ligger i luften och vi ser fram emot nya tävlingar och nya medaljer. Det som slår mig är hur lite som faktiskt skiljer mellan succé och fiasko. En bom, ett felskär eller ett missat mål. Sverige har börjat de olympiska spelen i Vancouver på ett alldeles strålande sätt och jag är övertygat om att vi kommer att få höra den svenska nationalsången fler gånger under de kommande veckorna. Jag vet också att jag kommer att vara lika sjukt stolt då som jag är nu för visst är det nåt visst med idrott? Idrotten engagerar och berör oss alla och jag fullkomligt älskar det!
Kram
Sara