Hoppfullt

Livet, vardag, glädje, sorg, skratt och tårar

PÃ¥tvingade projekt pÃ¥ programmet…

Sparad under: skratt — saraselander at 11:22 fm on Onsdag, Oktober 28, 2009

Det blev ingen storvinst på triss i måndags men väl 75 kr och tre nya lotter till nästa gång vi ses. Det gäller att glädjas åt det lilla här i livet och det gör vi tre trisskrapande tjejer. Har den här veckan känt mig ganska seg och fick nyss reda på varför när jag gick in och läste på aftonbladet.se. Tydligen är det så att den här veckan blir alla slöa. Förklaringen till det ligger i att vi gått över från sommartid till vintertid. Enligt en studie minskar produktiviteten med 50 % och nästan var tionde svensk orkar inte gå inte ens gå till jobbet. Ser man på. Det finns förklaringar till det mesta.

I måndags hade Uffe och jag familjeråd. Vi brukar ha det ibland men det är inte så allvarligt som det låter. Vi har bestämt oss för att göra vårt hem mer organiserat och välstädat. För egen del är det ofta så att är det kaos i min handväska är det kaos i mitt hem. Just nu är det är kaos i handväskan och följdaktligen så att det är kaos även i hemmet. Nedan följer en lista på de projekt som ska utföras:
Putsa fönster
Frosta frysen
Städa ur kylen
Grovstäda badrummen
Grovstäda köket
Städa och organisera klädkammaren och garderoberna
Ta undan sommarkläderna och fram med vinterkläderna
Städa och organisera arbetsrummet
Städa lilla utrymmet under trappan
Städa förrådet

Vi har ingen Juanita som kommer hem varannan vecka utan kommer givetvis att genomföra ovanstående projekt själva. Projektplan håller på att tas fram men vi har kommti överens om och bestämt att det blir förrådet som ska städas först och detta kommer att ske på söndag. Även putsning av fönster är ett brådskande projekt i takt med att höst blir vinter.

Vi känner naturligtvis ingen större glädje och entusiasm över att behöva genomföra dessa projekt men är övertygade om att tillfredsställelsen kommer att vara stor när vi väl är klara. Jag säger som Robban Aschberg sa när han skulle vara med i FÃ¥ngarna pÃ¥ Fortet pÃ¥ 90-talet ”det är ett skitigt jobb, men ett jobb som mÃ¥ste göras”.

Ha en skön onsdag!

Tack för mig – hej!

Sköna söndag!

Sparad under: hopp — saraselander at 12:17 em on Söndag, Oktober 25, 2009

Det är söndag och utanför fönstret är det grått och trist. Idag har vi belönats med en extra timme tack vare omställning av klockan från sommar- till vintertid. Jag tackar ödmjukast för det. Det är inte fel att få lite extra tid även om det händer alldeles för sällan. Den här helgen har dominerats av flytt. Syrran och hennes Karl har köpt ett fint litet hus och igår var föräldrarna på besök för att agera flyttfirma. Min syster har dock begåvats med ett sjuhelvetes planeringssinne så det var en tämligen enkel flytt att genomföra. Att skapa ordning och reda mitt i ett flyttkaos är en konst som min syster klarar med bravur.

Sen jag skrev sist så har det hänt en del. Jag och syrran har besäk Ladies Night som förövrigt var en helt galen tillställning. 3198 tjejer, kvinnor, tanter som skriker ut sin glädje när Stenmarck visar bringan, Samuelsson spänner muskler eller Tornving kommer med ett dräpande skämt om den svenske mannen är vad vi bjuds på under ca två och en halv timme. Gillar jag det? Både ja och nej. Det blir en smula patetiskt på sina ställen men vissa nummer är riktigt roliga. Bäst av alla är Micke Tornving, utan konkurrens. Humor är underbart och det levererar Tornving tonvis av.

Har även besök paradiön Gotland tillsammans med klubbens personal. Alltid lika spännande att resa träffas utanför arbetstid. Vädergudarna var inte riktigt med oss men det går att njuta av Visby Golfklubb i alla fall. Det är en underbar plats på den här jorden!

Imorgon ska jag till tandläkaren och det är allt annat än kul…det finns dock goda möjligheter att mÃ¥ndagen den 26 oktober blir en riktigt bra dag i alla fall. Ska nämligen hem till Cissi pÃ¥ kvällen och skrapa triss tillsammans med Jennie. Jag tror fan att turen kommit till oss nu. Eftersom vi vann hela 125 kr sist sÃ¥ innebär det att vi har 9 lotter att skrapa den här gÃ¥ngen.

Ha en skön söndag!

KRAM

Hjälten på Krusbärsvägen!

Sparad under: skratt — saraselander at 11:20 fm on Torsdag, Oktober 15, 2009

Hjältar behövs. Det kan vara superhjältar som Batman eller Stålmannen men det kan också vara hjältar i vardagen. Någon som hjälper en människa i nöd eller förhindrar en olycka. Igår fick jag spela hjälte på Krusbärsvägen. Jag kan inte påstå att jag räddade livet på någon eller förhindrade en olycka men jag gjorde bortom allt tvivel en heroisk insats.

Sen vi flyttade in för drygt fyra Ã¥r sedan har mitt engagemang i vÃ¥r bostadsrättsföreningen varit tämligen svalt. Till skillnad frÃ¥n min make har jag inte funnit nÃ¥got intresse i eller större ansvar över föreningen men igÃ¥r skedde ett trendbrott. Redan i tisdags kväll lade jag märke till att det inte fanns nÃ¥got ljud pÃ¥ TV 4 pÃ¥ TV:n. Bilden var utmärkt men som sagt inget ljud. Jag satte stora förhoppningar till att problemet skulle vara löst under gÃ¥rdagen men dÃ¥ jag kom hem och slog pÃ¥ TV:n sÃ¥ fanns det fortfarande inget ljud pÃ¥ TV 4. Jag är ingen trogen TV4 tittare men pÃ¥ onsdagarna bjuder kanalen pÃ¥ bra TV. Först ”Bonde söker fru” och sedan ”Oskyldigt dömd”.

Jag ska försöka, pÃ¥ ett enkelt och förhoppningsvis korrekt sätt, förklara hur TV-tekniken fungerar i vÃ¥r förening. Vi har ett förrÃ¥d med ett antal TV-boxar som tar emot signaler som sedan skickas ut till alla hushÃ¥ll. En del i föreningen har egen box eller ser TV via bredband men majoriteten av oss ser pÃ¥ TV via boxarna i förrÃ¥det. SÃ¥ när jag upptäckte att TV 4 fortfarande saknade ljud sa jag till Uffe att jag ringer pÃ¥ hos Bertil, som bor ett par hus bort och är föreningens hustomte, och frÃ¥gar om han vet nÃ¥got om felet. Bertil förklarade att han inte tittar sÃ¥ mycket pÃ¥ TV och därför inte lagt märke till problemet. Han gav mig dock en nyckel och sa att jag skulle gÃ¥ till Christer, som tidigare var ordförande i föreningen. Hos Christer var ingen hemma men andra gÃ¥ngen jag ringde pÃ¥ öppnade han fru Eva. ”Kom tillbaka om en timme”, vilket jag gjorde och Christer och jag vandrade bort till förrÃ¥det. Han drog ut sladden i en av boxarna där det stod TV4 pÃ¥ och satte tillbaka den igen efter ett par sekunder, tog upp mobilen och ringde Eva som gav klartecken. Ljudet fungerade igen! SÃ¥ Christer drog ut en sladd och blev min hjälte och jag blev hjälten pÃ¥ Krusbärsvägen dÃ¥ vi alla fick bÃ¥de se och höra Persbrandt igÃ¥r!

Efter alla mina turer till Bertil och Christer tror jag att Uffe var en smula imponerad över min beslutsamhet att fixa ljudproblemet. Jag kände hur jag växte ett par centimeter och sa att jag minsann kanske borde bli TV-ansvarig i styrelsen men Uffe tog snabbt ner mig pÃ¥ jorden igen och sa ”Sara, jag tror inte att det skulle vara en sÃ¥ bra idé. Jag tror att du mest skulle handla i dina egna intressen”. Ja, han har fan sÃ¥ rätt för inte hade jag gjort mig sÃ¥ mycket besvär om det var Babel pÃ¥ TV…

Ha en skön höstdag!

Kram
Sara

Kylig höst med inslag av heta herrar…

Sparad under: skratt — saraselander at 2:58 em on Onsdag, Oktober 14, 2009

Idag är det kallt. Riktigt kallt. Det är Johan Glans kallt. Utanför herrgÃ¥rden blÃ¥ser löven och flaggstängerna vajar i vinden. Jag sitter med filten om mig och längtar redan efter värmen. Jag vet dock att jag lär fÃ¥ vänta pÃ¥ värmen. Jävligt länge…

PÃ¥ söndag ska personalen pÃ¥ klubben besöka Gotland. Vi ska umgÃ¥s, spela golf, gÃ¥ pÃ¥ studiebesök och ha trevligt tillsammans. Gotland känns lite exotiskt. Det är inte som Sverige i allmänhet. Det är Thommy ”kung keno” Wahlgren, raukar, ringmur, Kronholmen och Sveriges största ö. Gotländskan klingar vackert och hela ön är alldeles, alldeles underbar. Likt Stig Helmer, som gruvar sig lite för flygresan, är jag en smula orolig över bÃ¥tresan frÃ¥n Oskarshamn. Hoppas havet hör min bön och att inga höststormar kommer när vi ska Ã¥ka. Men ”jag kan Ã¥ka bÃ¥t, jag är inte rädd”…

Innan Gotland ska jag och syrran gÃ¥ pÃ¥ Ladies night. PÃ¥ fredag ska vi stÃ¥ i Tipshallen och vrÃ¥la tillsammans med alla andra brudar. Ni kan tänka er vad Martin Stenmarck, Andreas Johnson, Micke Tornving och Micke Samuelsson njuter när de stÃ¥r pÃ¥ scenen. Hela fenomenet är egentligen en smula märkligt och samtidigt helt genialiskt. Jag tror, ty jag har aldrig tidigare bevittnat en Ladies Night kväll, att majoriteten av ladiesarna som är pÃ¥ plats är mellan 30-45 Ã¥r. De är ganska trötta pÃ¥ barnskrik, tjatiga tonÃ¥rsbarn och lata karlar och ser därför sin chans att tillsammans med sina väninnor frÃ¥n förr, arbetskamrater eller grannar fÃ¥ se lite glitter och glam och fly den grÃ¥ vardagen. Hur hade vi tjejer egentligen reagerat om det var ombytta roller? Fyra kalaspinglor tillfredsställer tusentals män vecka in och vecka ut hela hösten. Jag tror inte att det hade jublats lika högt i stugorna dÃ¥…men Ã¥ andra sidan kan jag tycka att det är helt rätt. Ni killar, karlar och män är privilligerade i sÃ¥ mÃ¥nga andra sammanhang sÃ¥ lÃ¥t oss tjejer fÃ¥ vrÃ¥la tillsammans när vi ser Stenmarck, Johnson, Tornving och Samuelsson pÃ¥ scenen. Det är vi fan värda!

Kram
Sara

Ner med locket annars skjuter jag!

Sparad under: skratt — saraselander at 1:02 em on Fredag, Oktober 9, 2009

Ibland fokuserar vi på saker som vi inte tycker om, saker som vi ogillar skarpt. Igår var det väglusar idag är det människor som inte fäller ner locket och sitsen på toaletten. Det är inte alla som är lika lyckligt lottade som George i Seinfeld som har sin egen toalett på arbetsplatsen. På min arbetsplats förväntas vi dela broderligt och systerligt och det är ibland inte kul. Jag ogillar egentligen offentliga toaletter och var glad som en speleman när vi flyttade in i vårt nya lilla hus för ett antal år sedan. På vår toalett hade ingen annan varit innan oss tills jag insåg att vi haft en del hantverkare i huset och de hade med all säkerhet använt sig av vår vattenklosset. Huvaligen!

Jag brukar inte tycka om att kategorisera människor och dela in oss i fack men faktum är att i kategorin ”vi som inte fäller ner toalettsitsen eller locket” hittar vi 99,9 % män. Jag är helt oförstÃ¥ende över hur man tänker när man inte fäller ner locket. Är man medveten om hur mycket bacilusker som sprids i luften när man tycker pÃ¥ spolknappen om man inte har locket nere? Jag är gift med en man som alltid fäller ner bÃ¥de lock och sits. Det har han gjort sÃ¥ länge jag känt honom. Kanske är det svärmor Siv som jag har att tacka för det men jag tror faktiskt inte det utan jag vill rikta ett tack till katten Tyson…när Uffe och jag träffades hade han precis blivit med katt och Tyson var en liten kattunge. För att den lille kattungen inte skulle dyka ner i toalettstolen sÃ¥ fälldes alltid bÃ¥de lock och sits ner sÃ¥ TACK Tyson!

Du som är moder eller fader till en son och läser detta ska läsa extra noga nu. Lova att ni gör allt i er makt för att få er son att inse vikten av att fälla ner såväl lock som sits. Det kommer bespara er son en massa gnäll från framtida flickvänner!

Så till något betydligt trevligare än toalettsitsar. Ikväll kommer finaste Sara och Malin på besök. Vi ska umgås hela helgen och bara ha det så där alldeles, alldeles underbart! Uffe får fly fältet emellanåt men jag tror inte att det stör honom nämnvärt utan han gillar nog när han får vara herre på täppan!

Välkomna söta tjejer och TACK Uffe för att du tillhör kategorin som alltid fäller ner locket!

Kram
Sara

Väglusar och sjusovare är ingen bra kombination…

Sparad under: skratt — saraselander at 1:20 em on Torsdag, Oktober 8, 2009

Jag är ingen morgonmänniska. Jag ogillar att gå upp på morgonen och skulle gärna stänga av mobilen, som fungerar som väckarklocka, dra täcket över huvudet och somna om men jag gör det inte utan jag går motvilligt upp. Eftersom jag inte hoppar upp ur sängen så innebär det även att jag inte har en massa tid över på morgonen. Jag kan inte sitta och läsa tidningen i lugn och ro samtidigt som jag äter en allsidig frukost. Nej, i bästa fall hinner jag ta med en macka eller två till jobbet, sätta upp mitt rufsiga hår, ta på mig något anständigt och få med mig alla prylarna i mina väskor och kassar som ska med på cykeln eller i bilen. Idag hade jag den stora förmånen att ha bil. Nackdelen var att den korta och snabba vägen till golfklubben var avstängd på grund av asfalteringsarbete. Detta visste jag om då kommunen, vägverket eller vem sjutton det är som utför detta arbete, noga informerat mig sedan ett par dagar tillbaka. Trots det hade jag inte några minuter extra tillgodo för att köra den längre rundan till jobbet. Jag lever nämligen ständigt på marginalerna. Detta gör att jag inte får stöta på slöa bilister och företagsbilar som luskör i trafiken som jag gjorde idag.

Allvarligt talat, finns det något värre än de bilister som kör i 45-49 km/h när den tillåtna hastigheten är 50 km/h? Jag blir tokig på de bilister som inte har något flyt i körningen och av någon anledning är många av dem ute vid åttatiden på morgonen eller runt 17-tiden på eftermiddagen. Ett annat stort störmoment i trafiken är företagsbilarna. Målerifirmor, elfirmor eller möbelfirmor som är ute och glider på vägarna. Dessa människor har redan börjat jobba, varit och stämplat in och ska nu ut på jobb innan niofikat och det går inte undan. Jag är ingen mästerchaufför men jag kör i alla fall inte som en väglus och jag tittar i backspelgeln när jag ska byta fil.

Så, ni väglusar och söndagsåkare, håll er borta från vägarna när alla vi andra stressade tjästemän är på väg till våra kontor!

Jag vet att det enklaste vore att se till att ha lite marginaler pÃ¥ morgonen och inte alltid vara ute i sista minuten men ibland är inte det enklaste sättet det bästa och framför allt inte det roligaste…

Ps. har fÃ¥tt en ny passion i livet som jag varmt kan rekommendera – gröna äpplen. Alldeles fantastiskt gott! Ja, det är de som är genombesprutade och illgröna men fan sÃ¥ goda…ett bra tips när godissuget kommer pÃ¥ eftermiddagen…

Kram
Sara

FÃ¥r jag lov att presentera…

Sparad under: skratt — saraselander at 8:29 fm on Onsdag, Oktober 7, 2009

Hittills har hon inte fÃ¥tt nÃ¥got utrymme alls här. Inte en mening, inte ett ord, men nu kan jag inte lÃ¥ta bli. Hon är ingen rymdforskare, har en gräslig kropp, ser ut att vara närmre 50 men är bara 37, liknar Johan PrÃ¥mell och har gjort sÃ¥ att vi alla fÃ¥r rysningar när vi hör en skÃ¥ning tala…Välkommen till min blogg Anna Anka! Denna kärring, som förhoppningvis är ett skämt, har fÃ¥tt oss att inse vilken sjuk värd vi lever i. Jag säger som min kära vän Cissi, ”att den kvinnan har barn är skrämmande”. Det finns säkert nÃ¥gra av er som tycker att hon har en snygg och vältränad kropp men jag tycker att hon är den kvinnliga motsvarigheten till Ben Rangel – Gwen Rangel.

Anna Anka är alltsÃ¥ gift med Paul Anka. En gammal gubbe som sedan länge haft sina glansdagar och som vi i Sverige knappast höjer pÃ¥ ögonbrynen för. Hennes liv gÃ¥r ut pÃ¥ att behaga Paul. ”Vill han ha en avsugning pÃ¥ morgonen sÃ¥ ska han givetvis fÃ¥ det” och hon reser land och rike runt för att i slutet av Pauls föreställningar resa sig upp och vinka till publiken. Hon skäller pÃ¥ allt och alla och hennes hjärna verkar mer vara som ett blomkÃ¥lshuvud men innehÃ¥ller ingen näring, bara dumheter.

Så dear Mrs Anka, du säger att du skäms för Sverige men jag skäms för dig!

Johan PrÃ¥mell, jag är ledsen att du och Fru Anka har vissa drag som pÃ¥minner om varandra. Det betyder dock inte att du ser helt bedrövlig ut. Kom ihÃ¥g att du är ingen 37-Ã¥rig Hollywoodfru…

Ha en bra dag och visst är Sverige fantastiskt!

Kram
Sara

En helt vanlig tisdag…

Sparad under: livet — saraselander at 3:15 em on Tisdag, Oktober 6, 2009

Tisdag och hösten visar upp sig från sin allra vackraste sida. Strålande sol, lite vind och träden är som allra vackrast just nu. Just nu vill jag inte sitta inne och jobba. Jag vill vara ute i den friska luften och insupa den härliga höstluften men istället är jag fast på mitt kontor med en filt runt benen då det blåser kallt från fönstret.

Golfsäsongen börjar lida mot sitt slut och det mina vänner är alldeles, alldeles lovely. Nu väntar en tid med papper och administration istället för människor och trevligt bemötande. Så här års är man inte piggelin om man jobbar i branschen. Man är trött. Trött på människor. Så idag när en medlem kommer in och letar efter sitt paraply och blir alldeles till sig när han finner det och vill berätta hela historien om hur han blev ägare till paraplyet 1960 känner jag att jag inte ger honom den uppmärksamhet kan kanske förtjänade. Det är ett tydligt tecken på att det är dags att gå i ide.

Jag har nog sagt det hundra gÃ¥nger tidigare men det tÃ¥l att upprepas. Att jobba pÃ¥ golfklubb är inget jobb, det är en livsstil. Jag har jobbat sex Ã¥r pÃ¥ klubben och allt som oftast tycker jag att det är ett roligt och varierande jobb men ibland tryter motivationen och tankar pÃ¥ att söka nya utmaningar i livet kommer upp. Men sen är den stora frÃ¥gan, vad vill du göra istället?, väldigt svÃ¥r att besvara. Jag vet faktiskt inte vad jag vill göra. Men det är väl knappast nÃ¥gon brÃ¥dska dÃ¥ jag har ca 35 Ã¥r kvar till pensionen. Visst är livet härligt…:-)

Ha det bra!

Kram
Sara

Besök i schlagerpalatset!

Sparad under: glädje — saraselander at 2:31 em on Söndag, Oktober 4, 2009

Jag gillar överraskingar. Det är kul att bli överraskad. Igår överraskade Uffe mig, big time! Jag är, som de flesta av er vet, en väldigt nyfiken tös. Jag är så pass nyfiken att jag inte tvekar att tjuvöppna en julklapp när ingen ser och sedan slå in den igen. Det händer även att jag läser slutet av en bok för att jag inte kan hålla mig. Ja, ni fattar. Så när Uffe för en tid sedan sa att jag skulle bestämma en helg som kunde passa för en överraskning höll jag på att spricka av nyfikenhet. Jag sa att helgen den 3-4 oktober var ledig och vi bestämde att det skulle få bli överraskningshelgen.

Jag hade alltsÃ¥ ingen aning om vad som skulle ske. Jag bestämde mig tidigt för att inte ha sÃ¥ stora förväntningar oavsett om det skulle vara en fika pÃ¥ Öhrs lantkafé eller en weekendresa till Paris. Jag frÃ¥gade säkert 100 gÃ¥nger pÃ¥ fredagkvällen om han inte kunde säga vart vi skulle eller i alla fall ge mig en ledtrÃ¥d eller tvÃ¥ men han teg som muren. När vi igÃ¥r satte oss i bilen och körde mot Ljungby började gissningarna, Göteborg? Helsingborg?…Efter ca tvÃ¥ timmar körde vi in i ett regnigt Helsingborg och jag var själaglad. Jag älskar Helsingborg! Dock dyker det ganska snart upp ett orosmoln pÃ¥ min rosa himmel när Uffe säger att vi ska se Helsingborg – Gefle…Nä, vad fan…tänker jag och visar även pÃ¥ mitt ansiktsuttryck att jag inte är ett dugg sugen pÃ¥ att stÃ¥ ute i regnet och se den trist fotbollsmatch…Uffe skrattar och jag förstÃ¥r att han blÃ¥st mig, tack och lov. Nej, den här helgen skulle inte innehÃ¥lla trista fotbollsmatcher eller bluesband i nÃ¥gon källarlokal. Den här helgen var tillägnad Sara och hennes intressen…

Boende pÃ¥ Grand hotel, ansiktsbehandling och hÃ¥rbottenmassade pÃ¥ SPA och som grädde pÃ¥ moset schlagerkväll pÃ¥ Wallmans salonger…

Vi tar det från början. Efter att vi checkat in säger Uffe att jag ska vara på SPA kl 12.45 för att få en ansiktsbehandling och hårbottenmassage. Uffe skulle göra en helkroppsmassage. 12.45 sitter vi och dricker grönt te och får en avslappande fotbad iförda rosa morgonrockar. Sara älskar varje sekund. Uffe älskar att se Sara njuta då han själv inte är en typisk SPA-kille. Uffe äger inte ens en blå morgonrock, han äger ingen morgonrock alls eller pyjamas heller för den delen.

Tjejen som utför ansiktsbehandlingen på mig granskar mitt ansikte med lupp och konstaterar att jag är torr. Väldigt torr på sina ställen. Oj, förlåt säger jag. Jag använder dock bra produkter men där plockar jag inga poäng utan den här tjejen är hård och poängterar vikten av att använda rätt produkter och rekommenderar en kräm som både är fuktgivande och döljer rynkor. Rynkor? Ja, med tanke på gråa hår och en del celluliter så inser jag att det är mig hon pratar om. Det är jag som har rynkor. Hur som helst är det en ljuvlig timme som hon bjuder på och avslutande hårbottenmassage är pricken över i:et.

Efter SPA-behandlingarna väntar en runda på stan. Jag går in och ut i butikerna och Uffe följer villigt med. Vi avslutar med en fika och sedan vila på hotellet innan nästa aktivitet. 18.20 kommer taxin och Wallmans salonger tar emot oss med öppna armar. Vi får följa med in i Schlagerpalatset och jag sitter som ett barn på julafton och ler, sjunger med och beundrar talangerna på scenen. Vilken show, vilket drag, vilket ställe! Jag inser att det var här man skulle börjat sin karriär. Det var hos Hasse Wallman man skulle fått in en fot. Säkert skitdåligt betalt men vilken glädje, vilket ös! Hela kvällen andas schlager. Glitter, glam, rosa klänningar och glittriga mickar. Mitt i detta sitter jag som fullkomligt älskar schlager och Uffe som gillar killar som Sven Zetterberg och ZZ Top. Vi vitar med servetter när vår servitris Emma är på scenen och när det är dags för avslutningen, finalen, blåser vi upp ballonger i alla regnbågens färger som vi sedan släpper mot den rosa schlagerhimlen. HELT UNDERBART!

SÃ¥ kära vänner, Uffe ordnade en helg för Sara med schlager i fokus. Han tog pÃ¥ sig en rosa morgonrock, satt och lyssnade i fyra timmar till lÃ¥tar som ”Hero”, ”Evighet”, ”Moving on” och ”Om” i ett stort Schlagerpalats. Han tog glatt emot det röda pärlhalsbandet som tjejen i receptionen pÃ¥ Wallmans delade ut när vi kom och jag tyckte mig se att han till och med sjöng med i ”Diggi-loo diggi-ley”. Han andades och levde schlager hela helgen och det finns bara ett ord för det och det är KÄRLEK!

Uffe, you rock my world!

Kram
Schlagerprinsessan

Hösten är här!

Sparad under: skratt — saraselander at 9:36 fm on Torsdag, Oktober 1, 2009

Idag är det 1 oktober. Utanför fönstret har regnet öst ner men trots det så finns det några tappra själar som vill slå på den vita bollen. Det är vad jag kallar entusiaster!

I och med höstens intÃ¥g sÃ¥ börjar även en intensiv TV-period. Den ena premiären efter den andra avlöser varandra. IgÃ¥r var det dags för ”Oskyldigt dömd” i TV4. Micke Persbrandt spelar Professor Marcus Haglund och hans fyra juridikstudenter försöker hjälpa oskyldigt dömda att fÃ¥ resning i HD. Mycket bra serie som jag varmt kan rekommendera.

Just nu funderar jag ganska mycket över vad jag vill pyssla med i livet. Uffe frÃ¥gade mig vad jag skulle vilja göra och jag svarade att jag skulle kanske vilja skriva en bok. Uffe undrade naturligtvis vad boken skulle handla om, vilket i allra högsta grad är en relevant och befogad frÃ¥ga…Jag vet inte riktigt vad den skulle handla om, fÃ¥glar kanske? Eller kanske inte…Mitt bokprojekt fÃ¥r nog ligga pÃ¥ is ett tag dÃ¥ vi skrapade fram noll kronor sist pÃ¥ trisskvällen och med tanke pÃ¥ mitt konsumtionsbehov sÃ¥ fÃ¥r jag allt vara Intendent ett tag till…:-)

Nu när hösten verkar vara här för att stanna är det lika bra att acceptera faktum. Att det blir mörkare ute och vinden blir kallare. Det positiva är att nu kommer en tid med mys i soffan, filt och tända ljus. Jag som prenummererar på en herrans massa tidningar kanske äntligen får möjlighet att läsa dem. Det är lyx att titt som tätt få hem en ny tidning i brevlådan problemet är bara att hinna läsa alla när man prenummererar på fyra tidningar så frågan är varför man egentligen ska prenummerera när det finns lösnummer?

Kram
Sara