Hoppfullt

Det var igår det skulle hända, det var igår det skulle ske. Magkänslan var bra och jag trodde verkligen att det plötsligt skulle hända. Sex lotter, sex hoppfulla minuter men det blev platt fall. Ingen vinst, inte ens 25 ynka kronor. Som tröst sa Johan att hans farmor och hennes lilla trissgäng haft 25 lotter och inte fått någon utdelning alls. Då kändes det genast lite mer hoppfullt. Vi hade ju trots allt bara sex lotter. Vi ger dock inte upp utan tror och hoppas att lyckan ler mot oss den 28 september. Då ska nämligen taket lyfta på Krusbärsvägen!

Idag är det torsdag och vanligtvis börjar man längta till ledighet och helg. I mitt fall innebär den här helgen jobb så den sköna fredagsstämningen imorgon kan dessvärre utebli. Dock kommer den här helgen bjuda på en massa ljus och värme trots jobb. Underbara föräldrarna kommer på besök för att spela golf och titta på systers och bäste Karls nya hus. Uffe och jag ska få lite kvalitetstid och det uppskattas och kanske blir det ett nytt träningspass i helgen. En ganska trevlig helg med andra ord.

Mina huvudsakliga arbetsuppgifter den här torsdagen blir att färdigställa sånghäftet till klubbens jubileumsfest och fortsätta planeringen av personalens Gotlandsresa i oktober. Inga aktiviter som kräver någon djupare koncentration och bidrar till en ganska låg hjärnaktivitet. Härligt!

Idag är det en vecka kvar till mötet med min nya husgud Christer Olsson. Det mötet ser jag fram emot!

Kram
Sara

Solen skiner utanför mitt fönster och även i mitt sinne. Jag är rörd över hur mycket kärlek det finns i mitt liv. TACK för alla samtal, mail och sms med uppmuntrande ord! TACK för alla bamsekramar som delats ut! You raise me up!

Livet är fullt av överraskningar, somliga glada andra obehagliga. Det vi med säkerhet vet är att vi alla kommer att fÃ¥ sÃ¥väl de goda som obehagliga. Vi vet dock inte när de kommer och tur är väl det. Idag hoppas jag pÃ¥ en glad överraskning i form av en trissvinst. Ska hem till Cissi pÃ¥ tjejkväll och vi skrapar som bekant triss. Vet att det är en smula tantvarning pÃ¥ det men det viktiga är givetvis inte trisskrapet utan det faktum att vi ses, umgÃ¥s och pratar en väldig massa strunt. Vinner vi har vi lovat att vi ska göra nÃ¥t kul för pengarna. Tillföra lite glitter och glam i vardagen. Pengarna kommer alltsÃ¥ inte att gÃ¥ till nÃ¥gon avbetalning pÃ¥ lÃ¥n, en ombyggnad hemma eller hamna pÃ¥ ett sparkonto. Nej, dessa eventuella vinstpengar ska användas till väskor, skor och annat nödvändigt här i livet. En shoppingresa till New York skulle definitivt kunna vara aktuellt. Skrapar vi fram en massa TV-symboler eller klöver har vi även bestämt att vi alla tre ska sitta öga mot öga med Lasse Bengtsson. Vem av oss som skrapar Ã¥terstÃ¥r dock att se…

Ja, jag vet vad ni tänker. Lilla Sara, kom ner pÃ¥ jorden ni har inte vunnit ännu. JAG VET men jag gillar att vara uppe i det blÃ¥ ibland och jag lyssnar pÃ¥ pappas goda rÃ¥d; ”hÃ¥ll drömmarna vid liv”…

Kram
Sara

På sista tiden har mina inlägg mest varit flams och trams, skratt och glädje men idag tänkte jag vara lite mer allvarlig. Ni vet som bekant att livet inte alltid kan vara en fest. Ibland måste det vara riktigt grått och trist.

Ni som känner mig väl vet att jag är en känslomänniska av stora mått. Jag går ofta på känsla och känner väldigt mycket. Vår sorg har givetvis gjort att känslorna blivit svårare att kontrollera och har även gjort att topparna blivit högre och dalarna djupare. Jag har hela tiden trott och tänkt att tiden läker alla sår. Att sorgen skulle bli lättre med tiden. Det är dock inte riktigt sant. Sorgen blir inte lättare, den blir annorlunda.

Vi är säkert flera som tänkt att livet blir lättare ju äldre man blir. När man är 15 år tycker man att livet är jävligt och man brottas med de jobbiga tonåren. Så här vid 30 kan jag känna att det är tur att man inte vet vad som väntar runt hörnet när man är 15. Livet blir sannerligen inte lättre med tiden, det blir annorlunda. Problemen blir annorlunda samtidigt som möjligheterna blir större. Det är genom att leva som vi lär. Det är genom våra erfarenheter som vi växer och utvecklas. Ibland tycker vi att livet leker och allt är underbart men ibland är livet jävligt grymt och orättvist.

Jag är inte bra pÃ¥ att ha trÃ¥kigt. Jag är mycket bättre pÃ¥ att ha roligt. Jag vill inte att vardagen ska vara grÃ¥ utan jag vill se och uppleva den i ett rosa skimmer. Jag gillar rosa sÃ¥ mycket mer än grÃ¥tt. GrÃ¥tt är trist men rosa är alldeles, alldeles underbart…

När vardagen blir alltför grÃ¥ är det lätt att vilja fly. Försvinna iväg och slippa alla mÃ¥sten och krav. LÃ¥ta hjärtat styra och skita i hjärnan men det löser inga problem pÃ¥ sikt, tyvärr. IgÃ¥r sa jag till Uffe, i ett svagt ögonblick, att vi kanske skulle flytta. Flytta frÃ¥n stan, börja om nÃ¥gon annanstans där ingen vet vilka vi är eller känner till vÃ¥r sorg. Vilken lättnad det skulle vara, för en kort, kort stund. Det blir dock vardag i den nya staden ocksÃ¥ och sin livsryggsäck bär man med sig även om man flyttar sÃ¥ det löser ju inga problem egentligen. Men i ett svagt ögonblick uppenbarar sig ett ljust rosa skimmer framför ögonen men om jag blundar en gÃ¥ng och öppnar ögonen sÃ¥ är det Ã¥terigen grÃ¥tt…

Vem vill inte vara en stjärna? Det finns stjärnor överallt. Friidrotten har Usain Bolt, fotbollen har Zlatan, Färjan har bartendern Håkan och Kändisdjungeln har Bengt Frithiofsson. Andreas Carlsson, från Idoljuryn, sa igår att de flesta stora artister är kufar och lite skruvade och det stämmer ganska väl in även på våra stjärnor.

PÃ¥ programmet igÃ¥r stod en skön kväll i soffan. Först tio minuter Färjan 3, den sista resan, sedan Idol och som grädde pÃ¥ moset en timme i Kändisdjungeln. Kan inte lÃ¥ta bli att kommentera Färjan och de som jobbar ombord pÃ¥ Cinderella. Vilka lirare! HÃ¥kan i baren fattar inte hur han kan skära sig pÃ¥ halsen med sin rakhyvel och nu gÃ¥r han i tankar att starta eget och undrar om det verkligen är nödvändigt att jobba varje dag som egenföretagare. HÃ¥kan gillar nämligen att vara lite ledig ibland…I Idol fÃ¥r vi sedan se vad Malmö har för talanger och det visade sig vara en del, kanske nÃ¥gon av dem blir Sveriges nästa musikstjärna? Som vanligt är Anders Bagge störtskön och Laila skrattar som en gammal pluggkompis till mig, Angela Tomanici.

Det fanns dock en stjärna som igÃ¥r överglänste alla – Bengt Frithiofsson! Vinexperten som fick hela ansiktet fullt av larver, ormar och skalbaggar. Han gav inte upp utan kämpade tappert för att kunna ge samtliga av sina nyfunna vänner en portion mat. Man riktigt sÃ¥g hur han drömde om en fantastisk mÃ¥ltid serverad med ett utsökt amaronevin men kanske kämpade han förgäves? ”Jag är besviken. Vi är elva stycken och fÃ¥r en rÃ¥ höna”. Kvällens klockrena kommentar!

Kändisdjungeln fick dock ingen klockren start men programmet kan komma att ta sig. Intrigerna kan bli många och ikväll blir Jannicke levande begravd. I vilken fall så tändes en ny stjärna på den Svenska nöjeshimlen och han heter Bengt Frithiofsson!

Kram
Sara

Idag har jag haft löne- och utvecklingssamtal med mina chefer. Tycker alltid att sådana samtal är lite jobbiga. Det är jobbigt när man ska sätta ett pris på sig själv. Hur mycket är jag värd? Ja, frågar du min mamma säger hon att jag är oväderlig men det finns säkert dem som inte tycker att jag är värd mer än en påse skit. Jag inbillar mig att vi tjejer, generellt sett, har svårare för att tala om vad vi är bra på, att vi är bra och duktiga. Ni killar tar för er och säger att ni är helt fantastiska medans vi tjejer lite försynt säger att vi gör så gott vi kan. Nej, tjejer vi får minsann bli bättre på att ta för oss, kavla upp ärmarna och vässa våra armbågar för vi tjejer är bra, riktigt bra!

Tror jag fÃ¥r gÃ¥ hem och öva lite framför spegeln ikväll…”jag är bra, jag är bra, jag är bra”…

Ikväll blir det bio och ”flickan som lekte med elden”.

Kram
Sara

James Bond utsätter sig för fara ständigt och jämt. Han är agent med a license to kill. Annat är det med en Intendent. Jag har inte rätt att döda nÃ¥gon, även om lusten ibland kan finnas där…:-) Det betyder även att jag inte är särskilt sugen pÃ¥ att dö i tjänsten. Inte alls faktiskt.

Idag har jag haft besök av klubbens larmleverantör dÃ¥ vi i helgen drabbades av pÃ¥hälsning. Jag har länge funderat över att vi borde skaffa överfallslarm men har fÃ¥tt föga respons frÃ¥n kollegor. ”Vi har väl inte särskilt mycket pengar här”…FrÃ¥gan är hur tjuven ska veta det. Idag slÃ¥r man ihjäl en taxichaufför för 2000 kr och misshandlar en busschaufför för ett par hundralappar sÃ¥ visst kan en golfklubb utsättas för rÃ¥n. SÃ¥ nu ska Intendenten äntligen kunna känna sig trygg i den stora gula herrgÃ¥rden!

Rättvist och verkligen på tiden!

Kram
Sara