Hoppfullt

Nu har det hänt igen. Jag har varit urkass pÃ¥ att uppdatera min blogg…Skämmes ta mig fan som Errold i Robinson skulle ha sagt och jag skäms. Rejält. Men nu är det som det är och jag har som vanligt till försvar att det har varit mycket pÃ¥ tapeten och det stämmer även i detta fall. Det har varit besök pÃ¥ den Gröna ön, jobb och en massa andra aktiviteter som upptagit min tid. Irland var helt fantastiskt! Underbara golfbanor, vänliga människor och trevlig pubkultur.

Efter mina flygturer kom jag att tänka pÃ¥ en av mina absoluta favoritfilmer, Love Actually. Jag fullkomligt älskar den filmen! Särskilt början och slutet av filmen när vi fÃ¥r se möten och avsked pÃ¥ Heathrow Airport. Jag skulle nÃ¥gongÃ¥ng vilja uppleva känslan när dörrarna gÃ¥r upp och du kommer ut med ditt bagage i handen och möts av hurrande och förväntasfulla människor. Ett litet problem är dock att jag mÃ¥ste göra en fenomenalt bra prestation eller Ã¥ka iväg riktigt lÃ¥ngt och sedan komma hem efter en ännu längre tid och mötas av mina nära och kära. Inget av detta finns pÃ¥ min nuvarande agenda sÃ¥ jag fÃ¥r nog snällt drömma ett tag till…

I helgen som gick hade vi gÃ¥rdsfest tillsammans med vÃ¥ra grannar. En del är goda, andra bara finns och gör inte sÃ¥ mycket väsen av sig. Det är alltid kul att se och bevittna en grannfest. Hos oss blev det allsÃ¥ng och en och annan dans pÃ¥ bordet men inga skandaler att tala om. PÃ¥ tal om grannar började jag igÃ¥r kika pÃ¥ första säsongen av TV-serien ”Svenska Hjärtan”. Första avsnittet handlar om den Ã¥rliga kräftskivan hemma hos Elisabet och Torsten. Alla är olyckliga pÃ¥ sitt sätt. En del ensamna andra fattiga. Den tänkta idyllen är bara ett Ã¥ngestfyllt moln som växer sig allt större hos flera av familjerna. En kul sak vara att se Per Moberg spela Börjes tonÃ¥rsson…DÃ¥ inser man att det var ett tag sedan serien sändes…

Den här veckan är fartfylld. Ikväll besök av tvÃ¥ vänliga själar, imorgon 30-Ã¥rsfirande hos Karolina, onsdag middag och mys med Mia, torsdag kommer bästa föräldrarna pÃ¥ besök, fredag mys hos syster, lördag golf och 50-Ã¥rsfirande hos Bobban och söndag ska jag göra sÃ¥ lite som möjligt…

Hoppas du får en skön vecka!

Kram
Sara

Måndag och jobb. Är en smula trött idag efter ett hejdundrandes partaj i lördags. Men nu är det måndag och jobb igen. Det spekuleras i huruvida prinsessan Madeleine och hennes juristpojk Jonas ska ha förlovat sig i helgen. Fortfarande inga bekräftade uppgifter så jag surfade in på hovets hemsida men inte en rad om detta kunde jag finna. Jag har alltid gillat vårt kungahus och har redan fixat boende i vår vackra huvudstad när vår kronprinsessa den 19 juni 2010 får sin prins. Det är nåt visst med prinsessor. Däremot vet i tusan om det är särskilt roligt att vara prinsessa?! När jag var inne på hovets hemsida passade jag på att läsa om Herr Daniel Westlings första officiella framträdande. Det skedde i samband med vår kronprinsessas namnsdag och det gick även att läsa vilka som var inbjudna till festen/middagen. Det var givetvis ingen vanlig gästlista och den innehöll mest diplomater, regerings- och riksdagsfolk, myndigetspersoner och någon ärkebiskop. Det komiska var att alla gäster hade en titel. Här kommer några exempel:
Statsminister Fredrik Reinfeldt, (m), och Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt
Statsrådet Carl Bildt, (m) Utrikesminister, och Fru Anna Maria Corazza Bildt
Statsrådet Lars Leijonborg, (fp) Högskole- och forskningsminister
Statsrådet Eskil Erlandsson, (c) Jordbruksminister, och Ekonom Bodil Nilsson
Här drar jag analysen att Fru Corazza Bildt inte har nÃ¥got egentligt jobb och att Lars Leijonborg är singel. Jag förstÃ¥r ocksÃ¥ hur viktigt det är med titlar i den här världen. Med andra ord kanske det inte är sÃ¥ dumt att vara Intendent, klingar ganska bra i titellistan…:-) SÃ¥ nästa gÃ¥ng man ska ställa till kalas kanske man ska skriva en vacker gästlista som alla sedan fÃ¥r ta del av. ”Herr Ulf Selander, affärssystemkonsult, och Fru Sara Selander, Intendent, bjuder in till middag pÃ¥ Krusbärsvägen”…Nej, det är tur man nöjer sig med att vara partyprinsessa. Det är fullt tillräckligt!

Jag förstÃ¥r att en del av er höjer en smula pÃ¥ ögonbrynen över det faktum att jag har tid över att pÃ¥ arbetstid fundera och kommentera hovets gästlista och kära vänner svaret är att jag egentligen inte har tid men jag prioriterar det…

Ha en bra dag!

Kram
Sara

Ålder. En siffra som kan vara så laddad. Själv har jag alltid längtat efter att fylla 30 år. Redan som 22-åring kunde jag sukta efter den dagen jag skulle lämna 20-talet. Varför vet jag egentligen inte. Kanske för att då skulle man veta vad man skulle göra i livet. Då skulle man ha slagit sig till ro. Vilken knasig tanke egentligen. För säg den 30-åring som vet vad han eller hon ska göra resten av livet. Jag hade i alla fall ingen ångest över att fylla 30 år, inte innan födelsedagen men nu så där tre månader senare kan jag tycka att 29 år var alldeles lagom.

Redan vid nyÃ¥r blev jag pÃ¥mind om att 30-Ã¥rsdagen närmade sig när syrran sÃ¥g mina första grÃ¥a hÃ¥rstrÃ¥n. Förra helgens besök pÃ¥ Terrassen är ytterligare ett bevis pÃ¥ att 20-talet är ett minne blott men dödsstöten kom i tisdags hos min optiker. Efter en massa strul med mina linser hade jag fÃ¥tt en ny tid hos min optiker. Ett suddigt högeröga skulle visa sig vara ett tydligare brytningsfel och inte, som jag var övertygad om, en ask mÃ¥ndags ex. Nej, tydligen har mitt brytningsfel förvärrats, inte mycket, men sÃ¥ pass att jag inte längre kan ha mina linser utan mÃ¥ste specialbeställa för att kompensera brytningsfelet. SÃ¥, kära vänner, det glada 20-talet är ett minne blott och med grÃ¥a hÃ¥r och försämrad syn välkomnas jag in i det ljuva 30-talet. Det finns en riktig klyscha som säger att man inte är äldre än man känner sig. Visst kan det ligga nÃ¥t i det men samtidigt är det väl bara att inse att vi blir äldre men förhoppningsvis fan sÃ¥ mycket klokare…SÃ¥, trots grÃ¥a hÃ¥r och synfel sÃ¥ tycker jag att min bästa tid är nu!

Ha en skön kväll i solen!

Kram
Sara

Semestern är slut och det är inte längre lördag hela veckan. Har nu jobbat en vecka och det känns faktiskt helt ok. Rutiner är underskattat och när man tänker efter, vem vill egentligen ha lördag hela veckan? För utan vardag sÃ¥ finns ju ingen helg. Den här helgen har varit ganska intensiv och väldigt rolig! Uffe tillbringade lördagen pÃ¥ svensexa medan jag först jobbade mellan 7-16 och sedan tog ett par kliv över häcken för att närvara pÃ¥ grannarnas trädgÃ¥rdsfest. Vilka grannar vi har! VÃ¥gar säga att bättre grannar finns inte. Vi har fÃ¥tt de absolut bästa! Det blev en väldigt kul fest med mÃ¥nga nya ansikten och bekantskaper – härligt! Grannarnas dotter, Lina 25 Ã¥r, och nÃ¥gra av hennes kompisar tyckte att det kunde vara kul att Ã¥ka ner pÃ¥ stan en runda framÃ¥t midnatt. Jag var självklart inte sen att hänga pÃ¥ och tyckte att det var ett lysande förslag. En natt i början av augusti är utbudet av ställen i Växjö där man kan svänga sina lurviga väldigt skralt…Valet föll pÃ¥ Terassen och i sällskap med tre 25-Ã¥ringar gick jag in, betalade 120 kronor i dörren, svepte snabbt ett glas rosé för att 15 minuter senare ursäkta mig och skylla pÃ¥ toaletten men istället blev det ett samtal till Växjö taxi och hemfärd mot Hovshaga. Den ringa Ã¥ldersskillnaden pÃ¥ 5 Ã¥r kändes som 25 Ã¥r och med en klädsel anpassad för trädgÃ¥rdsfest kändes jag mig en smula malplacerad. Nej, Terassen är inget ställe för oss över 30…Istället avslutades kvällen i grannarnas kök med en bullens och en kall…dÃ¥ kändes livet som lördag hela veckan!

Kram
Sara