Hoppfullt

Det var ett tag sedan det skrevs några rader här och det beror helt enkelt på att tiden inte räckt till. Eller ska jag kanske istället säga att jag inte prioriterat att skriva i bloggen. Det är mer rättvist att säga så, mer ärligt för det är så det ligger till. På tal om rättvisa, tiden är en av de få saker här i världen som är rättvis. Vi har alla lika mycket tid. Ett dygn har 24 timmar även om du är rik som ett troll eller fattig som en kyrkråtta. Det handlar om prioriteringar och det är nu det börjar bli jobbigt. Vad ska vi prioritera? Ska vi tänka med hjärnan eller hjärtat?

Jag är en person som har ofantligt svårt att säga nej till saker och ting. Detta trots att jag ofta säger till min omgivning att ett nej betyder en möjlighet att säga ja till någonting annat. Men det är inte alltid så lätt att leva som man lär, eller hur? Men varför är vi generellt så dåliga på att säga nej, att tacka nej till en fest eller ett kalas eller en extra arbetsuppgift på jobbet. Svaret är väl egentligen ganska enkel. Vi vill helt enkelt vara omgivningen tillags. Men är det inte på tiden att vi år 2009 med alla de krav och måsten som redan finns börjar att lyssna til våra hjärtan och göra vad vi vill och känner för? Så kära vänner, fram med rödpennan och börja prioritera!

Avslutningvis hörde jag igÃ¥r nÃ¥got tänkvärt. Om vi fÃ¥r uppleva vÃ¥r 75-Ã¥rs dag har vi sovit 23,5 Ã¥r av de 75…vilket borde betyda att vi egentligen är 51,5 Ã¥r när vi fyller 75 Ã¥r!

Sköt om er!

Kram Sara

I helgen har vi haft celebert besök av Bygglovs Matte och Johnny från Roomservice. Två härliga och händiga killar. Att killarna egentligen är våra vänner Jonas, snickaren, och Jonny, målaren, är egentligen överflödig information. Uffe har naturligtvis också bidragit till att få kakel på plats och han har på egen hand slagit igen dörren i hallen. Han skulle säkert ha fixat att spackla, sätta upp tapeten, måla och sätta upp det nya kaklet i köket också på egen hand men hans fru är av den petiga sorten så där för kallade vi in Jonas och Jonny. Jag vill ändå berömma Uffe som helhjärtat gått in för dessa projekt och skaffat sig riktiga arbetsbyxor och en bra skruvdragare. Jag har mest kommit med glada tillrop och agerat städerska, tagit hand om gips och damm samt sett till att magarna fyllts på med mat under arbetet.

I fredags började Uffe och jag med att knacka ner kaklet. Jag har tidigare klagat en del på vårt badrum där nere. Tycker att det ser trist och tråkigt ut och har väl funderat både en och två gånger på att det vore kul att göra om det. Byta kakel och klinker och fräscha upp det. Dessa tankar finns inte längre då arbetet med att knacka ner kakelt i köket inte gav mersmak och när jag igår kväll gick in i vårt badrum och såg det vita 15 x 15 kaklet på väggarna och det gråa klinkergolvet tyckte jag att det såg riktigt fint ut!

Dessa små projekt har även fått oss att inse att något renoveringsobjekt ska inte makarna Selander ta sig an. Fru Selander är på tok för otålig och livet har väl mer att erbjuda än en massa timmar hemma med diverse projekt? Vi har därför ställt oss i kommunens tomtkö och så får vi se vad framtiden har att erbjuda.

Kan naturligtvis inte lÃ¥ta bli att kommentera finalen i Moskva. Jag tog aldrig La voix till mitt hjärta när den vann den svenska uttagningen men efter att ha sett ett program om Malena dagarna innan semin i Moskva mÃ¥ste jag säga att den tjejen har nÃ¥t visst. Jag gillar henne. Hon är cool och hon har en fantastisk röst även om opera ska lyssnas pÃ¥ i smÃ¥ mängder. NÃ¥ väl plats 21 och den sämsta svenska placeringen pÃ¥ 17 Ã¥r, bara Christer Björkmans ”Imorgon är en annan dag” har varit sämre. Samme Björkman som nu fÃ¥tt kritik och hänger löst som schlagergeneral efter flera Ã¥r av misslyckade insatser i ESC. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, jag är redo att ta över efter Mr Björkman och jag vÃ¥gar nog säga att jag skulle göra allt för att Sverige skulle Ã¥terfÃ¥ den forna schlagerglansen och vara tillbaka som en av de riktigt stora igen, lÃ¥ngt bort frÃ¥n allt vad semifinaler heter. SÃ¥ vem borde vi ha skickat istället till Moskva? Jag vidhÃ¥ller det jag tyckte den 14 mars – MÃ¥ns Mumsmums Zelmerlöw hade gett Rybak en tuff match!

Ha en skön söndag!

Kram
Sara, er framtida Schlagergeneral

Det är fredag kväll, bästa kvällen i veckan. PÃ¥ TV visas VM-hockey med Sverige i semifinal mot Kanada, en match som intresserar min man medan jag tänkt fördriva tiden med att se ”Australia”. I helgen ska vi ägna oss Ã¥t diverse projekt hemma. Nästa helg blir det nytt kakel i köket och en vägg ska upp i hallen som ska göra den mer rymlig och praktisk. Som vanligt lyfte jag luren ikväll och ringde min söta mamma som kvällen till ära jobbar och jag ringde även en signal till min underbare far som landat hemma efter sitt träningspass pÃ¥ gymmet. Jag, och syrran, har verkligen världens bästa föräldrar. Jag är ledsen, ni övriga, men vi rÃ¥kar faktiskt ha norpat de bästa föräldrarna i världen – TACK mamma och pappa!

Min pappa är en mycket klok man. Han har alltid nÃ¥got klok att säga, sÃ¥ även ikväll. Vi kom att diskutera vÃ¥ra olika projekt. Vi har kök, hall och altan medan mamma och pappa ska göra om i trädgÃ¥rden. Som alltid kostar projekt bÃ¥de pengar och tid. Pappa är dock cool lugn i sitt svar och säger: Ja, mitt barn, när den plastbit som hÃ¥ller upp bältet i bilen kostar 48 kronor sÃ¥ verkar allt annat billigt i jämförelse…sÃ¥ sant…Pappa skulle sällan säga ”behöver ni verkligen kakla om? Oj, det var en dyr tapet”. Nej, bÃ¥de mamma och pappa tycker att den bästa tiden är nu. Det är nu vi ska leva, nu vi ska njuta, nu vi ska unna oss saker. Naturligtvis ska man alltid se till att det finns en buffert och inte slänga pengar i sjön men jag älskar det faktum att mina föräldrar lever här och nu för vem vet vad morgondagen bjuder pÃ¥?

Idag kom även pappa med ett visdomsord som jag tänkte dela med mig av.
”Den människa som duktigt spar och gnetar livet ut har ganska mycket roligt kvar när livet väl är slut”…Dygden pris…

Sug på den karamellen och kom ihåg att din bästa tid är nu!

Kram

Det var länge sen sist och jag ber om ursäkt för min katastrofalt dåliga uppdatering. Till mitt försvar får jag säga att starten på en ny golfsäsong och en 30-årsfest kom emellan. Säsongstarten bjuder inte på mycket nytt och roligt, men 30-årsfesten däremot är ett fantastiskt roligt minne!

Tidigare har det faktum att jag nu är närmre 40 än 20 inte stört mig nämnvärt och jag ska inte säga att det gör det nu heller men nog är 30 Ã¥r en ganska magisk gräns att passera. Det är egentligen först efterÃ¥t som jag börjat fundera att jag nu lämnat de 20 och börjat resan mot de 40…Blir säkert en spännande resa…sÃ¥ länge jag slipper bli kallad dam eller tant…

PÃ¥ valborgsmässoafton blev jag hyllad av 32 nära och kära och det är alltid rörande att inse att man har förmÃ¥nen att ha sÃ¥ mycket kärlek och vänskap i sitt liv. Det var en fantastisk kväll och som alltid är det gästerna som gör festen! De fina i krÃ¥ksÃ¥ngen är att jag ständigt kommer att minnas denna kväll dÃ¥ jag tittar ner pÃ¥ min vänstra handled…för där sitter världens finaste klocka, ler mot mig och säger ”tiden kommer”…

TACK för alla paket och all kärlek som ni gav mig denna afton!

Kram och vi hörs snart igen…