Hoppfullt

Imorgon är det dags, imorgon börjar en annan tid, imorgon lämnar jag 20-talet och kliver in i det ljuva 30-talet. Jag inbillar mig att det är ljuvligt och härligt. När jag var 20 kunde jag längta tills jag skulle fylla 30. Att vara 30 år kändes kanske lite enklare än att vara 20. Som 20-åring var man lätt vilsen och visste inte vad livet hade att erbjuda. Man visste inte riktigt vad man ville bli, var man ville bo eller vem som skulle bli mannen i ens liv. Nu har jag ju svar på de frågorna men frågan är om livet är lättare nu? Nej, självklart inte. Livet är inte lätt och det ska det väl inte heller vara.

Hur känns det då att bli 30 år? Ja, det känns ganska bra tycker jag. Jag tror nog att den bästa tiden är nu och den känslan vill jag alltid ha. Jag tror nämligen livet blir lite lättare att leva om vi tycker att den bästa tiden är nu, nu, nu. Så kära vänner oavsett om vi fyller 30 eller 60 år så ska vi minsann tycka att just nu är livet som allra bäst att leva!

Pratade nyss med min käre make och han sa sÃ¥ här: ”tänk imorgon fyller du dam”…I Uffes värld är dam nÃ¥got positivt sÃ¥ han menade givetvis ingenting illa…men kom för guds skull inte och säg att jag fyller dam förrän vi firar min 70-Ã¥rsdag!

Kram till er alla!

Vi har en del projekt på gång hemma. Från början bestod projektet i att slå igen en dörr i hallen men sedan kom jag på att vårt kakel i köket ser sorgligt ut och försökte få det till ett gemensamt projekt men det tyckte inte Uffe. Sedan kom jag med den briljanta idén att det vore fint med ett trädäck på baksidan något Uffe kunde hålla med om. Jag tycker att det vore fantastiskt trevligt att göra någon form av loungedel på vår baksida med lite rivierankänsla fast i Småland. Uffe var inte lika förtjust i den idén då vi faktiskt bor i ett parhus på Hovshaga och inte i Cannes. Jag gillar dock att drömma och ska vi ha trädäck så borde vi ju även ha altanmarkis och ska vi köpa altanmarkis så kan vi lika gärna köpa markiser till övervåningen. Så från att ha varit ett projekt med att sätta igen en dörr i vår hall har det nu utvecklats till något betydligt större. Detta gjorde att jag härom kvällen tyckte att vi skulle ha ett familjeråd. Ett tillfälle då vi sätter oss ner och tittar varandra djupt in i ögonen och funderar på vilka projekt som ska göras och i vilken ordning. Det handlar absolut inte om protokollförda möten där vi ber någon av grannarna att vara justeringsman utan bara ett samtal mellan fyra ögon.

Sagt och gjort igÃ¥r tog vi upp frÃ¥gan och det är här vi skiljer oss Ã¥t Uffe och jag. Uffe har ägnat mycket tid Ã¥t att fundera pÃ¥ vÃ¥ra projekt. Han har till och med ritat en skiss i datorn för att illustera hur ett framtida trädäck skulle se ut. Han har klurat pÃ¥ hur högt däcket ska vara, hur breda träplankorna ska vara, vilka verktyg som bör införskaffas, hur lÃ¥ng tid det bör ta att bygga det medan jag fantiserat mig bort sittades i min loungedel med en trevlig tidning i knäet och en god kopp kaffe i handen. Jag vill ju ha ett trädäck och hur det ska byggas och vad man bör tänka pÃ¥ har jag inte ägnat en tanke pÃ¥. Dumma brud tycker säkert flera av er men det är sÃ¥ jag fungerar. Det är med andra ord en himla tur att jag har Uffe för annars hade drömmarna sällan blivit verklighet…

För att kunna genomföra dessa projekt behöver vi givetvis prioritera en smula. Allt kanske vi inte kan göra på en gång och även här skiljer vi oss åt. Uffe är realist. Han pratar i termer som spara och buffert medan jag gillar konsumtion och ogillar att behöva prioritera. Uffe har naturligtvis rätt men ord som spara och buffert ger mig en smula huvudvärk.

SÃ¥ igÃ¥r när vi satt i soffan och diskuterade framtida trädäck pÃ¥pekade Uffe hur besvärligt det är när vi inte har alla verktyg som behövs eller att vi saknar dragkrok pÃ¥ bilen. Ska man bygga ett trädäck mÃ¥ste man ju köra hem bräderna frÃ¥n butiken och dÃ¥ behövs ett släp och har man ingen dragkrok mÃ¥ste man lÃ¥na en bil med dragkrok. Sedan kan man inte kapa brädorna med fogsvans utan behöver en riktig sÃ¥g och en bra arbetsbänk. Det är saker som jag inte funderar särskilt mycket pÃ¥ ska erkännas. Jag funderar istället pÃ¥ de fina dynorna vi ska köpa till möblerna pÃ¥ trädäcket och vilka fina krukor jag ska köpa. När Uffe sedan säger att den dildoliknade skruvdragaren han köpte pÃ¥ Claes Ohlsson för ynka 99 kr inte hÃ¥ller mÃ¥ttet om man ska bygga ett trädäck dÃ¥ bryter jag ihop av skratt för i samma stund satt jag och funderade pÃ¥ vilken bikini jag ska köpa inför resan till Mallis i sommar…

Uffe ska ha en eloge som faktiskt väljer att leva med en brud som ibland tillbringar en massa tid uppe i det blÃ¥…TACK Uffe för att du stÃ¥r ut!

Puss till Uffe och kram till er!

Efter allt ätande i pÃ¥sk inser jag att det finns bara en utväg och det är att sätta igÃ¥ng och röra pÃ¥ fläsket. Har som mÃ¥lsättning att aktivera mig i nÃ¥gon form varje dag. Tror väldigt mycket pÃ¥ vardagsmotionen, som att ta cykeln istället för bilen, parkera lÃ¥ngt bort frÃ¥n affären sÃ¥ att man fÃ¥r gÃ¥ lite längre. Sedan inser jag även att det vore bra om godiskonsumtionen kunde minska en aning. Jag har sedan i höstas ett enormt begär efter vingummi. Bassetts svarta, röda och gröna vingummi är lovely. De är skillnaden mellan glädje och tristess, välbefinnande och rastlöshet. Men nu fÃ¥r det vara nog. FrÃ¥n och med nu ska bassetts bara fÃ¥ vara mitt helgnöje. Fast egentligen borde det vara ett mÃ¥ndags nöje för det är alltid den tyngsta dagen i veckan och det skulle göra vardagen till en fest men det är samtidigt inget kul att kolla pÃ¥ Robinson utan lite godis som sällskap…Nej, det fÃ¥r bli bassetts pÃ¥ helgen.

Som ett led i mitt nya liv har jag idag varit på Hannas medelpass på Friskis. Jag älskar Friskis. Det är en härlig blandning av människor. Här finns Ove 67 år som rotat fram ett par gamla tennisdojor och ett svettband från 1967, Eva 48 år som känner att hon börjar närma sig 50 strecket och vill komma igång med sin träning, Louise 16 år som spelar fotboll 2 dagar i veckan och som vill ha ett komplement till sin fotbollsträning och så finns det Sara 29 år, en vecka till i alla fall, som vill kunna äta vingummi en gång i veckan och komma i form inför Mallisresan i juli. Det vi alla har gemensamt är att vi älskar att träna i grupp och vi kör fullkomligt skiten ur oss. Det är härligt! Det här med att träna i grupp är verkligen min grej. Att få hoppa i takt till musiken tillsammans med 69 andra männsikor är härligt och häftigt.

Ikväll visas dubbelavsnitt av Despo. I normala fall hade bassetts fÃ¥tt göra mig sällskap men ikväll blir det citronvatten och en morot – smaskens!

Jag beklagar djupt att jag varit dÃ¥lig pÃ¥ att uppdatera bloggen. Det har varit fullt upp men nu är jag tillbaka lagom till att vi ska fira pÃ¥sk. Denna högtid som är en ganska skön och avslappnad helg tillskillnad frÃ¥n exempelvis julen. PÃ¥ mÃ¥nga sätt är faktiskt pÃ¥sken bättre än julen. Till pÃ¥sk slipper vi jaga julklappar och trängas bland folk. Julen brukar allt som oftast innebära en massa släktkalas och obligatoriska middagar medan pÃ¥sken innebär slapp i soffan, kaffe ute i solen och ett par hÃ¥l golf. Men det finns en sak som julen har till sin fördel och det är att vi pÃ¥ julen fÃ¥r besök av tomten medan pÃ¥sken besöks av dessa jävla pÃ¥skkärringar! Jag beklagar svordommen men den är nödvändig för att uttrycka mitt hat mot denna varelse. Det slÃ¥r aldrig fel. Man kommer hem frÃ¥n jobbet pÃ¥ skärtorsdagen, tar av sig jackan och ska gÃ¥ och sätta sig i soffan med sitt pÃ¥skägg man fÃ¥tt av jobbet men man hinner aldrig sätta ner rumpan i soffan förrän det ringer pÃ¥ dörren. Eller ringer kanske är fel ord. NÃ¥gon eller nÃ¥gra hÃ¥ller pÃ¥ att slÃ¥ in fönsterrutan i jakten pÃ¥ godis och pengar. Ytterst motvilligt öppnar man dörren, mest för att ungarna redan sett en genom fönsret och att man ogärna vill fÃ¥ ägg kastat pÃ¥ sin husfasad, och utanför stÃ¥r pÃ¥skkärringarna. Utklädda och mÃ¥lade i ansiktet med en sjal pÃ¥ huvudet och en korg i handen. 95 % av dem bara stÃ¥r där och sträcker ut sin korg, de andra fem har pÃ¥ sin höjd mÃ¥lat ett miniatyrkort med en kyckling pÃ¥. PÃ¥skgodiset som du själv tänkt äta lägger du motvilligt ner i korgen och pÃ¥skkärringen svarar: ”usch vilket äckligt godis, har du inget annat?”

Nej, mina vänner, jag funderar på att i år våga vägra påskkärringarna. Jag vet att flera av er har barn och att det kanske kan vara lite gulligt när de kommer i sina söta klänningar men det är det inte. Det är i mina ögon inget annat än tiggeri och det tycker jag man ska undvika i den mån det går.

Så, alla söta små påskkärringar som läser detta. Besvära er inte med att komma och knacka på min dörr imorgon för jag tänker minsann sitta där i soffan och äta mitt eget påskägg.

Önskar er alla, inklusive påskkärringarna, en riktigt glad och trevlig påsk!