Hoppfullt

Efter en ganska medioker invigning och start på de olympiska spelen i Vancouver sitter vi helt plötsligt med två OS-guld runt halsen. Vi och vi kanske är en överdrift men visst känns det som att medlajerna tillhör oss hängivna svenskar som sitter och vräker choklad, chips och ostbågar i soffan? Naturligtvis är det Kallas och Ferrys medaljer men vi vill ju så gärna vara med på ett hörn. Ha en liten del av kakan även om vi vet att det knappast är du och jag som tränat som en tok i spåret och på gymmet, som offrat en fest eller som undvikit kontakt med omvärlden för rädslan över att få några ovälkomna baciller. Nej, vi har bara suttit i soffan och hejat samtidigt som handsvetten ökat i takt med antal averkade kilometer och skjutstationer.

Så här i bistra vintertider då det känns motigt och tungt att gå upp när klockan ringer kan ett olympiskt spel vara rena räddningen mot depression och trötthet. Ingen sol i världen lyser starkare än skenet från en olympisk medalj. Vi får uppleva magiska ögonblick på bästa sändningstid och hela Sverige solar sig i glansen av charmtrollet och glappkäften. Vi gläds även en smula över att våra grannar i väst har det lite tungt även om vi sällan eller aldrig vill erkänna det. För visst är det lite kul att varken Northug eller Björndalen fått stå på pallen och känna segerns sötma? Jo, lite kul är det allt!

I OS-tider bli vi alla sportfånar och experter. Vi tycker och känner en väldans massa. Förhoppningarna ligger i luften och vi ser fram emot nya tävlingar och nya medaljer. Det som slår mig är hur lite som faktiskt skiljer mellan succé och fiasko. En bom, ett felskär eller ett missat mål. Sverige har börjat de olympiska spelen i Vancouver på ett alldeles strålande sätt och jag är övertygat om att vi kommer att få höra den svenska nationalsången fler gånger under de kommande veckorna. Jag vet också att jag kommer att vara lika sjukt stolt då som jag är nu för visst är det nåt visst med idrott? Idrotten engagerar och berör oss alla och jag fullkomligt älskar det!

Kram
Sara

Äntligen som Fylking skulle sagt. Äntligen i dubbel bemärkelse säger jag. Äntligen är det Ã¥ter igen dags att engagera oss, hissa och dissa lÃ¥tar och artister i Ã¥rets upplaga av Melodifestivalen. I Ã¥r har festivalen inte fÃ¥tt sÃ¥ mycket fokus i media och inte heller i mitt liv ska erkännas. Äntligen är det ocksÃ¥ dags för OS i Vancouver, nÃ¥got vi längtat efter i fyra Ã¥r. Det är fyra Ã¥r sedan succén i Turin och jag är sjukt laddad inför detta OS. OS-bibeln är införskaffad och ganska snart inser jag att jag har planerat extremt dÃ¥ligt under dessa veckor dÃ¥ spelen pÃ¥gÃ¥r. MÃ¥nga intressanta tävlingar krockar med inbokade händelser i kalendern men jag ska nog hitta luckorna och vi har redan börjat kartlägga vilka ishockeymatcher som är värda att se trots den sena timmen och sömnbrist som det kommer att innebära. Men vinter-OS inträffar som sagt bara vart fjärde Ã¥r sÃ¥ det gäller att prioritera. För mig är höjdpunkterna utan tvekan skidskyttet och efter gÃ¥rdagen är jag väldigt besviken och förbryllad. Jag är besviken över sändningen frÃ¥n Whistler och framför allt grafiken. Gick fan inte att se tider och siffror nÃ¥got som även kanon kommentatorerna UlfbÃ¥ge och Grenemark noterade. Producenten borde fÃ¥ sparken dÃ¥ uppföljningen i spÃ¥ret var rörig och det var minst sagt svÃ¥rt att hänga med i svängarna. Inga mellantider och toppÃ¥karna kunde nästan obemärkt passera skjutvallen. Vi TV-tittare fick rapporter i efterhand och det blir sällan bra. Jag är även väldigt förbryllad över svenskornas Ã¥kning…frÃ¥nsett Anna-Maria Nilsson verkar det som att ACO och Helena stod still i snön. Det mest märkliga är att de bÃ¥da tyckte att det kändes bra. Fullt hus pÃ¥ Helena och en blygsam 12:e plats…46 sekunder bakom Kuzmina som tog guld trots en bom…det är nÃ¥got som inte stämmer. UlfbÃ¥ge ville hela tiden glida in pÃ¥ dopningspÃ¥ret med Grenemark gick inte i fällan utan sa att han var mycket imponerad. Jag tycker att det luktar prestationshöjande lÃ¥ng väg men hoppas innerligt att jag har fel. NÃ¥gon hästflabbande spanjack vill vi inte uppleva en gÃ¥ng till…Det tog fullständigt knäcken pÃ¥ den gode Elof men faktum kvarstÃ¥r att bÃ¥de Helena och ACO var LÃ…NGT efter sÃ¥ Wolfgang har nog inte sovit mycket i natt utan analyserat sönder och samman loppen i Whistler…nu ska vi inte deppa ihop utan faktiskt komma ihÃ¥g det var inte pÃ¥ sprinten Helena skulle jaga guld.

Jag har stora förhoppningar om att vi kommer få några av de svenska skidskyttarna på pallen och hoppas att Ulfbåge och Grenemark är precis lika laddade som de var igår när det är dags för nya tävlingar ikväll. De var i högform och om Pichler hittar svar i sin analys så tror jag OS i Vancouver kan bli en riktigt trevlig historia.

Hur gick det i då i Sandviken? Ja, favoriterna fick direkt biljett till Globen och är extra glad för Johnsons skull som slipper stanna till i Örebro och andra chansen. Hur ont det än gör i mitt schlagerhjärta stavades nog hans förra fiasko CAROLA. I övrigt tyckte jag att Herr Moraeus och hans spelmän var charmiga och förhoppningsvis kommer till Globen, att Eric Saade har ett konstigt efternamn, att Meltzer har sjukt smala ben och att Måns sköter sig riktigt bra. Med andra ord, allt är som vanligt när det är Melodifestivalsveckor!

Ikväll hejjar jag på Ferry och hoppas på riktigt bra glid under skidorna!

Kram
Sara

Idag fick Växjö besök av ljuvliga solen som lyst med sin frÃ¥nvaro. Allt blir genast mycket enklare när Fru sol tittar fram. Helt plötsligt känns Fröken vÃ¥r lite tillgängligare och inte sÃ¥ väldans lÃ¥ngt borta. IgÃ¥r fick jag riktiga värkänslor när jag sprang pÃ¥ ett par alldeles, alldeles underbara ärtgröna ballerinaskor. Kan tyckas banalt och materialistiskt men det bjuder jag pÃ¥. Jag vÃ¥gar nämligen pÃ¥stÃ¥ att det i de flesta fall bor Ã¥tminstone en person i varje hushÃ¥ll som känner igen känslan av att bli toklycklig över ett par skor. Jag kan tycka att det är ganska befriande att en sÃ¥dan sak som ett par skor gör mig lycklig. Det behövs med andra ord inte mer. Det behövs inga miljonvinster eller fred pÃ¥ gjorden för att mitt hjärta ska göra glädjehopp utan ett par ärtgröna skor duger gott…

Då var jag tillbaka igen. Beklagar min fråvaro men jag skyller på två saker. För det första så har bloggservern varit tokslö och mitt tålamod att vänta på att se datorn jobba inte så stort och för det andra har jag inte haft någon vidare energi att skriva. Jag har varit totalt uttömt på energi och skrivarlust. Anledningen till det stavas ARBETSSITUATION men det är en fasligt tråkig historia så den ska jag inte uttrötta er underbara människor med. Istället tänkte jag gör en hiss- och disslista denna något för kalla januaridag.

Börjar med Disslistan:
1. På första plats utan konkurens kommer årstiden vinter. Herr Vinter är så jävla tröttsam just nu och min fråga är om det verkligen var nödvändigt att släppa ner en hel massa vita flingor från skyn? Måste ha varit en miss i arbetet, en plump i protokollet. Skärpning!
2. På andra plats på min disslista kommer Röda Korsets tidigare kommunikationschef Johan af Donner som förskingrat åtskilliga miljoner som skulle gått till nödställda runt om i världen. Pinsamt och sjukt lågt. Mannen måste vara helt ryggradslös. Skärpning!
3. Trea på listan kommer Jimmy Führ. Nu undrar ni säkert vem f..n han är och det är den dryga deltagaren i årets Robinson Karibien. Han tror att han är störst, bäst och vackrast men i själva verket är tjock, dum och lat. Skärpning!

Min hisslista ser ut så här:
1. OS närmar sig med stormsteg och jag längtar efter det lika mycket som ett barn längtar efter farbror tomten. Tror att Sverige kan vinna ett par medaljer, att de aktiva bjuder på rafflande underhållning och vi glada amatörer får krypa ner under filten i soffan och hålla alla våra tummar för sköna Helena och suveräna Kalla. Heja!
2. Johan Glans. Sveriges i särklass roligaste komiker. Lyckades med det omöjliga, att fÃ¥ Sveriges filmelit att dra pÃ¥ smilbanden. Johan är en kul kille som förgyller tillvaron en mÃ¥ndag kväll – tack Johan!
3. Idag är det 142 dagar till Vickan och Danne säger ja och jag ser fram emot fest i dagarna tre. Störst av allt är kärleken. JA!

Ikväll kommer Cissi och Jennie hem till mig och vi ska vinna miljoner. Tror helt ärligt på vinst ikväll och då blir det klackarna i taket!

Kram
Sara

Snön ligger fortfarande vit och vädergudarna tyckte tydligen att det behövdes ett nytt täcke igår och lät snön falla över Växjö. Enligt mitt tycke har vi fått tillräckligt med snö och kyla. Vill ha vår nu!!! På jobbet håller vi på och bygger om. Kansliet ska flyttas, byggdammet ryker och contain eller contain fylls med skräp. Jag fick i måndags ett par svarta Fristads byxor och gick genast in rollen som arbetare. Kom på mig själv att börja äta direkt ur matlådan istället för att göra som jag brukar, värma på en tallrik, och drack direkt ur flaskan och inte i ett glas. Efter två dagar valde jag dock att återgå till kontorsråtta och det passar mig bättre.

Det är kallt i herrgÃ¥rden idag. Renoverigen sätter sina spÃ¥r och jag sitter med filt om benen för att inte frysa. Jag ogillar verkligen att frysa. Det är inte kul alls. Vi sitter och pratar resor och medlemmar berättar om semesterplaner till Thailand och golfresor till Spanien. Vill ocksÃ¥ till värmen. Tänk att sitta pÃ¥ en strand i Karibien och blicka ut över det turkosa vattnet och känna sanden mellan tÃ¥rna. Istället har resan gÃ¥tt till ett arbetsläger i Sibirien…Livet är sällan rättvist!

Ha en skön dag!

Kram
Sara

Januari kan ibland vara en ganska tung och mörk månad. Det finns dock ett ljus i mörkret och det är Let´s dance. Jag precis som min söta mamma älskar premiären av detta program. Till min stora glädje fick vi i fredags möjligheten att bevittna detta skådespel tillsammans. Uffe och jag var på besök i metropolen Karlshamn och uppladdningen inför årets premiär av detta program var minst sagt magnefik. En magisk meny betående av en massa god mat och kärlek intog innan det var dags att se tolv mer eller mindre talangfulla danspar ta sig en sväng om. Årets startfält består naturligtvis av en massa TV 4 stjärnor men även en politiker, en fotbollsspelare och en skådespelare får möjligheten att visa sina kunskaper i tiodans. Redan efter första programmet finns en del favoriter och det finns alla möjligheter att årets säsong av Let´s dance kommer att hålla hög klass.

En del av er kanske skiter fullständigt i detta program medan andra av er tycker att det är trevlig underhållning. Här kommer i alla fall en liten rapport från första programmet innehållande mina egna reflektioner:

Stefan Sauk var först ut och jag tycker att han fick till en bra cha-cha. Dansar tillsammans med betydligt yngre Malin och Tony tyckte att Sauk var lite av en snuskgubbe pÃ¥ dansgolvet. Jag tror faktiskt att Sauk kan komma lÃ¥ngt och kanske kommer vi efter programomgÃ¥ngens slut se mer John Travolta i Sauk än den tuffe Hamilton…

Viktoria Sandell Svensson var nummer tvÃ¥ ut pÃ¥ dansgolvet. En pensionerad fotbollstjej med liten passion för dans och högklackat. Jag led med Viktoria när jag sÃ¥g henne ta pÃ¥ sig sina vita pumps och det märktes att hon saknade fotbollsdojorna. Tror dock att hennes vinnarskalle kommer hjälpa henne pÃ¥ traven…det blir dock inte lÃ¥ng vistelse pÃ¥ dansgolvet för Viktoria…

Mattias frÃ¥n EMD var tredje man ut och han klarade sin cha-cha bra. Spelade en hel del pÃ¥ sin pojkbandsroll och blev genast Tonys nye toyboy. Mattias har mängder med fans och med Cissi som lärare tror jag att killen kommer att gÃ¥ lÃ¥ngt…

En nervös men ack sÃ¥ bedÃ¥rande Molly Sandén dansade en vals och det var fint och sött. Molly, som är 17 Ã¥r, förklarade att hon minsann inte alltid stÃ¥r och sjunger ballader och ser söt ut utan är en tjej som även kan vara tuff och kaxig. Den sidan ser jag fram emot att fÃ¥ se och kanske fÃ¥r vi göra det när det är dags för en eldig samba…

Vi har sett det innan men dÃ¥ har de hetat Lasse Brandeby, Peppe Eng eller Uffe Larsson. I Ã¥r heter han Willy Björkman och när han inte dansar ses han i fyrans Bygglov. Willy är killen i gänget som inte kan dansa men som ska bjuda pÃ¥ mÃ¥nga skratt och vara startfältets pajas. Jag tycker dock att det konceptet är en smula trist och har inget emot om Willy fÃ¥r ta av sig dansmackorna inom en snar framtid…

Modebloggaren Elin Kling tillhörde en av förhandsfavoriterna men den tjejen får jobba hårt om det inte ska bli en tidig sorti. Hon fick mest beröm för att ha en snygg och passande klänning och ett vackert glansigt hår men i cha-chan uppstod ingen passion utan snarare spreds en isande kyla genom TV-rutan. Da Silva får jobba hårt för att hinna tina sin lilla isbit innan tiden rinner ut.

Självklart ska det finnas med en komiker i ett underhållningsprogram och Peter Wahlbeck gjorde ingen besviken. Juryn var eniga om att han inte behövde jobba på sin hållning, den var spikrak, men valsen hade en del över att önska. Jag tycker att det ska bli kul att se pinnen Wahlbeck svänga på höfterna nästa vecka. Då blir det säkert underhållning i världsklass!

Jag tror bestämt att det var premiär för en politiker i Let´s Dance och Gudrun Schyman visade en annan sida av sig själv utan glasögon och i en kort röd klänning. Vackert och med spiror som få tror jag att Gudrun kommer att överraska oss i stugorna de kommande veckorna. Let´s samba!

Sköna Helena frÃ¥n Växjö har fÃ¥tt Marcus Birro som danspartner och det är knappast en favorit i repris frÃ¥n förra säsongen dÃ¥ hon fick glida över golvet tillsammans med Morgan Alling. Dansen ska tydligen vara bra för Birros reumatism men även för hans vikt tror jag dÃ¥ julskinkan satt tydliga spÃ¥r pÃ¥ killen. Det var en smula stelt och valsen var lÃ¥ngt i frÃ¥n klockren. Tror inte att Birro har sÃ¥ mycket stöd frÃ¥n publiken men jag kan ha fel…

Claudia Galli visade var skåpet ska stå och bjöd på en sanslöst bra cha-cha för att vara i program ett. Danspartnern Tobias Wallin fick som vanligt höra att han lagt en svår korreografi men med en duktig elev klarar man det. Förra året blev det en finalplats för Tobias tillsammans med Laila Bagge och det ser onekligen bra ut även i år med Claudia som danspartner.

SÃ¥ var det dags för Ã¥rets reserv, Rabih frÃ¥n Idol 2009, att visa sina danskunskaper. Rabih ersätter Janne frÃ¥n Bonde söker fru som fÃ¥tt lämna tävlingen pÃ¥ grund av dÃ¥ligt hjärta. Rabih tror säkert att han ska vinna tjejernas hjärtan och fÃ¥ en massa röster men det tror inte jag. Killen är definitivt bättre pÃ¥ att härma Zlatan än att dansa vals. Rabih tillhör inte mina favoriter. Han har Sveriges i särklass mesigaste röst och kommer inte att hamna i topp i Ã¥rets upplaga, inte om jag fÃ¥r bestämma i alla fall…

Det bästa är sparat till sist. Agneta Sjödin och Tobias Karlsson flög fram på dansgolvet i en vacker vals. I förhandstipset var inte Agneta med i diskussionen och Tony trodde att hon skulle vara lika rörlig som ett kylskåp men med programmets bästa lärare kommer fröken Sjödin att underhålla oss i stugorna under många veckor. Heja Agneta och Tobias!

Som vanligt var David Helenius hysteriskt rolig och Jessica Almenäs borde byta stylist…med andra ord Ã¥rets omgÃ¥ng av Let´s dance ser lovande ut och jag kommer sitta klistad framför TV:n mÃ¥nga fredagar framöver!

Kram
Sara

Så var den glada julen slut och vi har fått ett nytt år. Som alltid när ett år går mot sitt slut så är det på sin plats att summera vad 2009 hade att bjuda på. 2009 var året då USA fick sin första svarta president och den svenska bilindustrin kom allt närmre det sista dödsrycket. Helena Jonsson visade storform i spåret och Sverige missade VM-slutspel. Marlena Ernman sjöng hem segern i den svenska melodifestivalen men hamnade långt efter Sagopojken från grannlandet i väster i Eurovisionfinalen. Båda våra prinsessor förlovade sig och Sverige fick under ett halvår vara ordförande i EU. Den stora klimatkonferensen i Köpenhamn misslyckas totalt och Sveriges riksdag beslutade att avskaffa den allmänna värnplikten. Världen började prata svininfluensa och vi svenskar jagade vaccin. Dessvärre vann AIK SM-guld och Zlatan gör stor succé i Barca. Michael Jackson checkar in och Göta Kanal 3 blir årets juldagspremiärfilm.

Även 2009 kom alltså att bli ett händelserikt år. För egen del har jag hunnit bli 30 år men säkert inte särskilt mycket klokare. Trots att jag trodde och räknade med en och annan sänkning i hcp så visade min bristfälliga träning resultat, det vill säga övning ger färdighet och jag börjar sakta klättra uppåt på hcp-stegen. Inte bra. Vi köpte en ny bil på initiativ av Uffe och fick en ny kökslampa, en PH50, på initiativ av mig. Uffe byggde kvarterets vackraste trädäck och han blev lagom till jul utsedd till världens bäste make då han överraskade mig big time och gick och köpte en fantastiskt fin flowerpot till sin fru.

Nu ser jag fram emot ett nytt år med nya möjligheter. Jag tror 2010 kommer bli ett lika händelserikt år som 2009 varit. Jag gillar när det blir nytt år. Det betyder att vi får vända blad och börja på ett nytt kapitel och det är sällan fel.

TACK för du funnits vid min sida under 2009, hÃ¥llit min hand när jag varit rädd, torkat en tÃ¥r frÃ¥n min kind, gett mig en bamsekram, dansat en dans i neon, skrattat tillsammans med mig, kommit med uppmuntrande ord och gjort sÃ¥ att livet varit gott att leva – TACK för att du finns!

KRAM
Sara

SÃ¥ var det äntligen jul och det ska givetvis firas. Vi ska för första gÃ¥ngen fira i Växjö hemma hos bästa syster och hennes Karl. Mamma och pappa är givetvis pÃ¥ plats och just nu lagas revben, rödbetssallad och janssons frestelse. Som vanligt är det alltid en smula stressigt dagarna innan jul och i Ã¥r var inget undantag. Jag fick i mÃ¥ndags en idé om att städa garderoben. Sortera och slänga det som inte använts pÃ¥ ett antal Ã¥r. Det är alltid lite smärtsamt när man blir medveten om dÃ¥liga och ogenomtänkta kläd- och skoköp men samtidigt är det en befrielse att fÃ¥ ordning och reda i sin garderob. Principen ”slänga ett plagg varje gÃ¥ng man köper ett nytt”…tillämpas inte pÃ¥ Krusbärsvägen…

När man sorterar och rensar hemma brukar det innebära ett besök till tippen. Ett besök till tippen innebär en klump i magen för min del. Jag avskyr att Ã¥ka till tippen och skulle aldrig Ã¥ka dit pÃ¥ egen hand. I tisdags packade vi bilen full och körde till den plats i Växjö som har den i särklass otrevligaste personalen. PÃ¥ flera skyltar stÃ¥r det sÃ¥ här: ”är du osäker pÃ¥ nÃ¥got, frÃ¥ga gärna oss”…det mÃ¥ste vara en skylt skriven av en person som drömmer om hur det ska vara och vill att det ska vara när man besöker Växjö sopstation för i verkligheten ser det väldigt annorlunda ut…Jag som inte är begÃ¥vad med en fantastisk sorteringskompetens känner mig helt vilse bland alla orangeklädda gubbar och blÃ¥a containrar. Jag är livrädd att nÃ¥gonting ska bli fel och bestämmer mig därför under mitt besök att frÃ¥ga en gubbe som ligger med näsan nere bland brännbart material. Jag frÃ¥gar vänligt och med ett leende, ”ursäkta mig, men vart ska jag slänga det här?” Han brummar och vägrar lyfta pÃ¥ huvudet men gör det tillslut motvilligt och jag gÃ¥r livrädd därifrÃ¥n mot mjukplasten. Det som slÃ¥r mig när jag sätter mig i bilen för att vänta pÃ¥ att Uffe ska slänga det sista är att det ser minsann ut som om alla som springer mellan mjukplast, brännbart och gips är lika rädda som jag. Alla vet vad som händer om de slänger fel och ingen vÃ¥gar titta upp. Jag säger som Sverker Olofsson, ”ska det vara sÃ¥?”. Svaret är givet…Självklart inte! Nej, skicka tippengubbarna pÃ¥ charmkurs och gör tippen till ett trevligt tillhÃ¥ll istället för ett ställe man fruktar att Ã¥ka till!

Önskar dig en riktigt God Jul och mys massor tillsammans med familjen!

Julkramar
Sara

Så var det snart dags att fira jul. Klappar ska handlas, skinkan ska kokas och granen ska kläs. För första gången har Uffe och jag skaffat gran. Jag har, som ni vet, länge önskat mig en gran men i år blev det ett faktum. För mig var det viktigt att få tag på en fin gran, en vacker och tät gran, den bästa granen. Utanför Citygross i Växjö säljs granar, både fina och fula. Jag ropade i lördags till mig granförsäljaren och förklarade för honom att vi var intresserade av en gran, den bästa och finaste han hade. Mina ögon fastnade på en liten tät kungsgran och snabbt som ögat bestämde vi oss för den, till Uffes stora glädje men jag var själv mycket tveksam då jag kanske tyckte att det gick lite för snabbt. Det blev dock den granen och redan samma afton tog vi in den och jag klädde den med vackra glasspiror och sjungande änglar. Den är så vacker att jag blir nästa tårögd. Jag skojar inte. Den är något alldeles, alldeles extra. Så kära vänner, nu förstår jag precis hur ni nyblivna föräldrar känner er när ni säger att ni kan sitta och titta i flera timmar på ert lilla underverk. Det kan jag också göra. På min gran ty den är alldeles, alldeles underbar!

Ta hand om er i kylan!
Kram

Den hemliga resan gick till Malmö. Jennie och Staffan hade fixat en kanonresa som innehöll shopping, god mat och dryck och massor med skratt. Nu är det Cissi och Johans tur att ta över stafettpinnen och fundera ut ett nytt resmÃ¥l – spännande! Jag är redan nyfiken pÃ¥ var vi ska ta vägen…:-)

Igår var det andra advent. Advent betyder tydligen ankomst och inte väntan som jag var säker på. Som jag tidigare berättat så gillar jag december. Jag gillar ljuset från adventsljusstakar och stjärnor som lyser i fönstren. Förra året införskaffade jag en ny julstjärna. Jag var ute och shoppade på stan och slank in på den ljusa butiken i Växjö, Växjö Elektriska. Har alltid gillat vackra ting och givetvis kunde jag inte motstå den vackra pappstjärnan. Som sagt så gillar jag vackra ting men de behöver inte vara praktiska. De kan rent av vara jävligt opraktiska. Det bekommer inte mig så mycket men problem kan uppstå då det blir Uffe som får den stora äran att försöka sätta ihop den vackra men ack så opraktiska stjärnan. Jag kom ihåg att det var en del svordommar förra året och en stor chock när jag berättade priset på stjärnan. Uffe upplyste mig om att den inte kostar mer än 50 kronor att tillverka och han har säkert helt rätt. Hur som helst hade vi fortfarande inte satt upp stjärnan igår och när Uffes innefotboll blev inställd kunde upphängning av en julstjärna bli ett lämpligt projekt. Jag har i vissa sammanhang ett gigantiskt tålamod men i andra sammanhang kan det tålamodet svikta en smula. När vi kommit på hur stjärnan ska sitta ihop och ska tända den är glödlampan trasig och det blir till att börja om igen. Jag börjar bli otålig och när sedan de kardborreband som fäser ihop stjärnan lossnar så förbannar jag mig själv för att jag köpte hem pappstjärnan förra året. Jag är dock gift med en man som är lugnet själv och som ser till att stjärnan kommer på plats, att den lyser och hänger förhållandevis rakt. Nu är det bara så att jag vill att den ska hänga spikrakt och gör därför själv en insats i hopp om att den vackra stjärnan ska hänga rakt och i mitten av fönstret. Resultatet blir att den hänger ännu mer snett och Uffe säger att han tyckte att den hängde ganska rakt innan. VISST FAN HÄNGDE DEN RAKT MEN INTE SPIKRAKT! Jag ger upp och låter stjärnfan hänga snett men efter ett tag kan jag inte låta bli att vara där och peta igen. Nu hänger den relativt rakt igen men fästet har gått upp så ikväll tar jag fram häftapparaten och det vore ju självefan om den inte ska sitta på plats efter det!

Det är garanterat sista Ã¥ret som den pryder vÃ¥rt fönster dÃ¥ jag inte vet om mitt tÃ¥lamod klarar ytterligare en motering. Hur som helst är det i alla fall en fantastiskt vacker stjärna även om den är rysligt opraktisk…

Kram
Sara